Jag har precis sett fredagens avsnitt av Skavlan. Efter att ha sett den sista delen med Roberto Saviano känner jag mig kraftigt berörd. Jag blir ledsen och arg.

Det är så illa att det finns människor som behöver riskera sina liv bara för att de berättar vad de vet. Min ilska handlar mer om att vi inte klarar av att skydda än att det finns kriminella mördare.

Att vi inte kan ge Roberto ett liv värt namnet. Trots hans envishet och mod, berättade han att lever med visdomen om att han kommer att dö. Han vet att en dödsdom inte upphävs säger han.

Vi vet alla att vi ska dö, skillnaden är att vi inte behöver leva med vetskapen att det finns de som är beredda att gå långt för att döda oss.

Han sa också att det finns inget som är så ädelt att det är värt att riskera livet på hans anhöriga. Det var fint och sorgligt på något sätt.

Jag har en oläst "Gomorra" hemma, det är nog dags att ta tag i den. Det är kanske det minsta vi kan göra. Läsa det han har riskerat livet för att skriva.