söndag 10 januari 2010

Jag provade. Det blev inget. Att det har gjort ont kan ni läsa. Ångrar jag mig?
Inte det minsta. Hon hade kunnat varit mitt livs kärlek. Hon hade kunnat vara min pusselbit.

Första känslan efteråt var jag kommer aldrig ge mig in i det här igen! Fast det vet jag ju att det inte är sant. Om jag får närma mig fjärilar i magen igen så vet jag att jag kommer att hoppa! För sån är jag, jag hoppar!

Det gör ont nu, det får göra ont tills det går över. Det är okej.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är inte bara intelligent, härlig, glad och bäst att dansa med på BMB en lördag.. du är också modig, inspirerande, kärleksfull och alldeles.. alldeles underbar!

/Bästis

Johanna sa...

Min älskade älskade bästis! Tack!