Hm. Jag känner något. Vet inte vad eller hur jag ska definiera det. Tungt över bröstet. Gammal sorg. Blandat med ny lycka och tacksamhet.

Det tunga är ingen fara. Det är inte kvävande eller ens särskilt dominerande. Men det finns där.

Jag är så glad och tacksam över vilken vändning mitt liv har tagit. Jag läser på den utbilningen jag vill, har de finaste vännerna livet kan erbjuda och trivs riktigt bra med att vara Johanna!

Den glädjen och tacksamheten är svårslagen!