Lyckorus!

Jag läste igenom januaris inlägg, det har verkligen hänt en del kan man säga! Det verkar som att bearbetningen av sorgen har lugnat sig. Jag känner inte stenen över bröstet och grät senast i torsdags. När jag läste om hur det var så blir jag alldeles rörd och tacksam. Jag har längtat så länge efter att få komma i kontakt med mina känslor och det här kan inte ha varit annat än ett steg på vägen!

Dessutom var min lägenhet fylld av vackra människor igår! Jag blir alldeles pirrig när jag tänker på hur mycket kärlek jag har omkring mig och vilka vackra vänner jag har. Och så tänker jag på alla år som jag har spenderat i tron om att jag är annorlunda och fel och inte passar in någonstans. Alla år som jag har ställt mig utanför. Det visade sig att livet var till för mig också!

Fantastiskt!