Fan vad tungt det är nu. Jag vaknar efter hemska drömmar med smärta i hela bröstet, jag har svårt att andas och vill egentligen bara gråta. För efter tårarna så släppet det en aning. Det här är lite galet. Jag har inte varti med om det här förut. Men jag litar på att det är bra för mig, och att jag inte får mer än jag klarar av. Idag blir det PM-skrivande och så ska jag försöka ta mig iväg på möte också.