Jag har fått lära mig att ta hand om mitt inre barn. Teorin handlar om att jag känslomässigt finns kvar någonstans i barndomen. Och att det är mitt (vuxna Johanna) ansvar att ta hand om lilltjejen nu. När jag låg i sängen och hulkade idag så såg jag henne framför mig, och jag fick en bild av hur jag kramade om henne och lät henne gråta.

Bilden passade så fint tyckte jag