fredag 15 januari 2010

Sorgen ligger som en sten över bröstet.
Får svårt att andas.
Om jag kunde gråta så skulle det släppa. Stenen skulle lätta.
Men jag gråter inte.
Istället ler jag.
Jag låtsats att den där stenen inte finns.
Jag ler och säger att jag mår bra.

Inga kommentarer: