Jag tror på en mening med allt. Och att jag är precis där jag ska vara i livet. Jag förstår också att jag ibland behöver sorg och smärta för att lära mig och för att växa. Men det betyder inte att jag gillar det. Och den här förlusten är jag inte riktigt sams med. Inte alls faktiskt. För det gör ont, och ibland är det okej. Men inte den här gången. För jag vill inte. Jag vill inte vara med den här gången. Fuck this!