tisdag 31 januari 2012
Jag har det fint och mår bra.
Jag tror att jag börjar landa lite. Kanske gör det att jag har mindre att skriva just nu. Jag skriver ofta för att reflektera ännu ett varv. Just nu har jag inte det behovet.
Förutom att jag börjar landa börjar också fler och fler bitar till min uppsats att falla på plats. Det känns pirrigt och härligt.
Jag tror att jag börjar landa lite. Kanske gör det att jag har mindre att skriva just nu. Jag skriver ofta för att reflektera ännu ett varv. Just nu har jag inte det behovet.
Förutom att jag börjar landa börjar också fler och fler bitar till min uppsats att falla på plats. Det känns pirrigt och härligt.
måndag 30 januari 2012
Det var skönt. Terapin alltså. Fast om jag ska vara helt ärlig önskar jag att jag slapp. Det skulle vara så skönt om jag inte behövde gå igenom det jag går igenom. Om jag bara fungerade.
Ja, sa terapeuten, så kan man tänka. Men nu är det här din livsresa.
Hon har rätt. Jag är där jag är och det är som det är.
Fick ytterligare boktips också. Det är bra.
Ja, sa terapeuten, så kan man tänka. Men nu är det här din livsresa.
Hon har rätt. Jag är där jag är och det är som det är.
Fick ytterligare boktips också. Det är bra.
söndag 29 januari 2012
Jag kommer på mig själv med att sträva efter att bli så där jävla lagom så att ingen kan tycka att något jag gör är i vägen.
På vägen mot lagom utplånar jag ju liksom mig själv.
Helt utan att ens reflektera över det.
Den andra negativa aspekten är också att ju mindre utrymme jag ger mig själv desto mindre utrymme ger jag andra. Jag stör mig på att andra tar den platsen jag inte vågar ta.
Så kan vi ju inte ha det.
På vägen mot lagom utplånar jag ju liksom mig själv.
Helt utan att ens reflektera över det.
Den andra negativa aspekten är också att ju mindre utrymme jag ger mig själv desto mindre utrymme ger jag andra. Jag stör mig på att andra tar den platsen jag inte vågar ta.
Så kan vi ju inte ha det.
Jag har precis sett fredagens avsnitt av Skavlan. Efter att ha sett den sista delen med Roberto Saviano känner jag mig kraftigt berörd. Jag blir ledsen och arg.
Det är så illa att det finns människor som behöver riskera sina liv bara för att de berättar vad de vet. Min ilska handlar mer om att vi inte klarar av att skydda än att det finns kriminella mördare.
Att vi inte kan ge Roberto ett liv värt namnet. Trots hans envishet och mod, berättade han att lever med visdomen om att han kommer att dö. Han vet att en dödsdom inte upphävs säger han.
Vi vet alla att vi ska dö, skillnaden är att vi inte behöver leva med vetskapen att det finns de som är beredda att gå långt för att döda oss.
Han sa också att det finns inget som är så ädelt att det är värt att riskera livet på hans anhöriga. Det var fint och sorgligt på något sätt.
Jag har en oläst "Gomorra" hemma, det är nog dags att ta tag i den. Det är kanske det minsta vi kan göra. Läsa det han har riskerat livet för att skriva.
Det är så illa att det finns människor som behöver riskera sina liv bara för att de berättar vad de vet. Min ilska handlar mer om att vi inte klarar av att skydda än att det finns kriminella mördare.
Att vi inte kan ge Roberto ett liv värt namnet. Trots hans envishet och mod, berättade han att lever med visdomen om att han kommer att dö. Han vet att en dödsdom inte upphävs säger han.
Vi vet alla att vi ska dö, skillnaden är att vi inte behöver leva med vetskapen att det finns de som är beredda att gå långt för att döda oss.
Han sa också att det finns inget som är så ädelt att det är värt att riskera livet på hans anhöriga. Det var fint och sorgligt på något sätt.
Jag har en oläst "Gomorra" hemma, det är nog dags att ta tag i den. Det är kanske det minsta vi kan göra. Läsa det han har riskerat livet för att skriva.
fredag 27 januari 2012
Löfven
Jag förväntar mig inga mirakel. Jobbet vi har framför oss är tufft. Men Löfvens tal idag visar att han förstår de viktiga komponenterna i den socialdemokratiska politiken. En del av dem i alla fall, han nämnde förstås inte allt i talet idag.
Nu gäller det för oss att formulera politiken för framtiden. Vi står inför stora utmaningar, vårt samhälle faller isär och det räcker inte med att bara byta regering. Vi behöver formulera svaren också. Nu när vi inte har en partiledare som sänker oss kan det arbetet börja. Fint så.
Nu gäller det för oss att formulera politiken för framtiden. Vi står inför stora utmaningar, vårt samhälle faller isär och det räcker inte med att bara byta regering. Vi behöver formulera svaren också. Nu när vi inte har en partiledare som sänker oss kan det arbetet börja. Fint så.
torsdag 26 januari 2012
Noel
Några ord till min gudson
Idag är det den 13 maj 2011. I går kl. 20.05 fick jag ett sms från din mamma där hon berättade att du hade kommit till världen och att allt hade gått bra. Trots att jag inte har träffat dig ännu, känner jag redan en speciell typ av kärlek för dig. Dina föräldrar har valt att ge mig en speciell ställning i ditt liv genom att göra mig till gudmor. Jag kan inte beskriva tacksamheten och glädjen jag känner för det. Jag tänkte börja den relationen med att ge dig några tips i livet.
Det första och viktigaste: Människor är ett konstigt släkte. Jag vet att jag kanske förväntas säga något annat men så är det. De flesta är alldeles för upptagna med sig själva för att se vad som finns runt omkring dem. Men även om människor är märkliga, om man klarar av att se förbi det märkliga och ändå vågar vara nära är andra människor något av det allra viktigaste man kan ha i livet.
Din mamma och jag valde varandra tidigt i livet. Egentligen vet jag inte om vi valde varandra, det är mer som att vi var utvalda för varandra. I vilket fall så är din mamma en av de få människor på jorden som jag kan vara helt mig själv med, visa de flesta av mina fel och brister för, och ändå känna mig älskad av. Hon har fått den gåvan förstår du, att älska villkorslöst.
Din pappa och jag lärde känna varandra när din föräldrar blev kära i varandra. Genom vår gemensamma kärlek till din mamma har vi börjat tycka om varandra. Han är en varm person med en stor portion humor och jag kan se framför mig att förutom kärlek så kommer din uppväxt att innehålla många skratt och mycket värme.
Jag är helt trygg i min tro att dina föräldrar kommer att älska dig villkorslöst genom ditt liv och de kommer att ge dig den grundtrygghet i livet som du behöver och är värd. Om du vågar tillåta det så kommer dina föräldrar att kunna vara ett stöd för dig genom med- och motgångar.
Förutom dina föräldrar känner jag också din mammas familj ganska väl. Din moster, mormor och morfar. När jag växte upp var din mormors hem mitt andra hem. När du blir äldre ska jag berätta allt jag vet om din mammas och mosters bråk (så länge du lovar att inte berätta för din mamma), men jag ska också berätta om kärleken som finns i familjen och som jag ofta har önskat skulle smitta av sig på min familj.
Mitt jobb är att vara en extra vuxen i ditt liv. En vuxen som du kan känna dig trygg hos och som står på din sida. Så när du är less på mamma och pappa, kom ihåg att du alltid är välkommen till mig!
Jag ska avsluta med en text som jag har hittat och som väl beskriver det jag känner:
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
att man är betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
Med ett gudomligt band
så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl,
för man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har
Hälsningar från din gudmor
Jag skrev det här när Noel precis hade kommit till världen. Tårarna rann och tacksamheten och glädjen var övermäktig. Min bästis har blivit mamma, jag har blivit gudmor och redan älskade Noel hade kommit till oss.
Idag är det den 13 maj 2011. I går kl. 20.05 fick jag ett sms från din mamma där hon berättade att du hade kommit till världen och att allt hade gått bra. Trots att jag inte har träffat dig ännu, känner jag redan en speciell typ av kärlek för dig. Dina föräldrar har valt att ge mig en speciell ställning i ditt liv genom att göra mig till gudmor. Jag kan inte beskriva tacksamheten och glädjen jag känner för det. Jag tänkte börja den relationen med att ge dig några tips i livet.
Det första och viktigaste: Människor är ett konstigt släkte. Jag vet att jag kanske förväntas säga något annat men så är det. De flesta är alldeles för upptagna med sig själva för att se vad som finns runt omkring dem. Men även om människor är märkliga, om man klarar av att se förbi det märkliga och ändå vågar vara nära är andra människor något av det allra viktigaste man kan ha i livet.
Din mamma och jag valde varandra tidigt i livet. Egentligen vet jag inte om vi valde varandra, det är mer som att vi var utvalda för varandra. I vilket fall så är din mamma en av de få människor på jorden som jag kan vara helt mig själv med, visa de flesta av mina fel och brister för, och ändå känna mig älskad av. Hon har fått den gåvan förstår du, att älska villkorslöst.
Din pappa och jag lärde känna varandra när din föräldrar blev kära i varandra. Genom vår gemensamma kärlek till din mamma har vi börjat tycka om varandra. Han är en varm person med en stor portion humor och jag kan se framför mig att förutom kärlek så kommer din uppväxt att innehålla många skratt och mycket värme.
Jag är helt trygg i min tro att dina föräldrar kommer att älska dig villkorslöst genom ditt liv och de kommer att ge dig den grundtrygghet i livet som du behöver och är värd. Om du vågar tillåta det så kommer dina föräldrar att kunna vara ett stöd för dig genom med- och motgångar.
Förutom dina föräldrar känner jag också din mammas familj ganska väl. Din moster, mormor och morfar. När jag växte upp var din mormors hem mitt andra hem. När du blir äldre ska jag berätta allt jag vet om din mammas och mosters bråk (så länge du lovar att inte berätta för din mamma), men jag ska också berätta om kärleken som finns i familjen och som jag ofta har önskat skulle smitta av sig på min familj.
Mitt jobb är att vara en extra vuxen i ditt liv. En vuxen som du kan känna dig trygg hos och som står på din sida. Så när du är less på mamma och pappa, kom ihåg att du alltid är välkommen till mig!
Jag ska avsluta med en text som jag har hittat och som väl beskriver det jag känner:
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
att man är betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
Med ett gudomligt band
så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl,
för man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har
Hälsningar från din gudmor
Jag skrev det här när Noel precis hade kommit till världen. Tårarna rann och tacksamheten och glädjen var övermäktig. Min bästis har blivit mamma, jag har blivit gudmor och redan älskade Noel hade kommit till oss.
Beroende for dummies
Jag har ångest över att jag inte vet om mina pengar räcker till det jag behöver betala. På rasten i skolan tänker jag: ska jag köpa fika? En röst säger du borde inte, för att spara pengar om inte annat. Klumpen i magen växer och eftersom att jag inte tycker om känslor går jag då och köper godis. När ångesten kommer igen köper jag mer godis, som leder till mer ångest.
Beroendets härliga logik.
Beroendets härliga logik.
Snart igenom min att-göra-lista för dagen. Att skriva ansökningshandlingar inför sommarjobbet tog mest tid.
Samtidigt har jag ett avloppsrensprojekt på gång. Det går sådär.
Jag ska också betala mina räkningar, det drar jag på för att jag har pengaångest igen. Jag har nog inte ett verkligt problem med pengar egentligen, det är mest en konstant oro.
Men oron ska inte få vinna. När oron växer sig starkast tänker jag att jag borde söka jobb efter examen istället för att plugga vidare. Men långsiktigt vinner jag så mycket mer(inte bara ekonomiskt) på att plugga. Så jag ska stå ut.
Så är det.
Samtidigt har jag ett avloppsrensprojekt på gång. Det går sådär.
Jag ska också betala mina räkningar, det drar jag på för att jag har pengaångest igen. Jag har nog inte ett verkligt problem med pengar egentligen, det är mest en konstant oro.
Men oron ska inte få vinna. När oron växer sig starkast tänker jag att jag borde söka jobb efter examen istället för att plugga vidare. Men långsiktigt vinner jag så mycket mer(inte bara ekonomiskt) på att plugga. Så jag ska stå ut.
Så är det.
onsdag 25 januari 2012
Tummen
Den här superfina och smarta korthållaren har en väns bror designat och producerat. Jag fick den av henne i present och måste säga att jag är så himla nöjd. Jag har aldrig använt korthållare och aldrig trott att jag skulle börja. Men thumben är så himla trevlig!
Dessutom finns den som ni ser med Mdh:s logga, det blir liksom en extra krydda.
www.thumb.se
Uppsats
Har mejlat en läskig fråga om samarbete kring min C-uppsats. Om jag ska kunna skriva om det jag tänker nu krävs att de jag vill intervjua vill samarbeta, om det har jag mejlat. Jag hoppas verkligen de vill.
Nu är det i alla fall dags att ta kväll.
Nu är det i alla fall dags att ta kväll.
Jag tycker att det är svårt med karriärplanering. Jag tycker att det är svårt att veta vad jag vill göra i framtiden.
Jag har skrivit om forskningen, den finns där som en dröm. Samtidigt som jag ju redan har ett särskilt intresse för socialtjänsten. Nu känner jag också att jag mer vill få in mitt politiska intresse och engagemang i min yrkesmässiga profil.
Det här är knepigt kära vänner. Imorgon ska jag i alla fall skriva bra ansökningshandlingar inför sommarjobbssökeri.
Sen får vi se.
Jag har skrivit om forskningen, den finns där som en dröm. Samtidigt som jag ju redan har ett särskilt intresse för socialtjänsten. Nu känner jag också att jag mer vill få in mitt politiska intresse och engagemang i min yrkesmässiga profil.
Det här är knepigt kära vänner. Imorgon ska jag i alla fall skriva bra ansökningshandlingar inför sommarjobbssökeri.
Sen får vi se.
tisdag 24 januari 2012
Ni får mig att skratta kära läsare. Tack för att ni kommenterar.
Jag har fullt upp just nu, kursstart idag. Metodkurs inför C-uppsats. Jag inser att den här terminen är det full fokus skola som gäller. Det känns härligt. Jag är redo liksom.
Så, reflektioner kring partiledarval och annat får ni vänta på. Jag har inte emotionell ro att skriva just nu.
Jag har fullt upp just nu, kursstart idag. Metodkurs inför C-uppsats. Jag inser att den här terminen är det full fokus skola som gäller. Det känns härligt. Jag är redo liksom.
Så, reflektioner kring partiledarval och annat får ni vänta på. Jag har inte emotionell ro att skriva just nu.
söndag 22 januari 2012
Lapp till själv
Jag har en regel. Jag tar inte mina känslor på så stort allvar när jag är supertrött.
Det betyder att det jag tänker att jag vill analysera ikväll, väntar jag med att fundera över tills jag har sovit en hel natt och inte är lika trött.
Om jag känner likadant då agerar jag.
Bara så att jag vet.
Det betyder att det jag tänker att jag vill analysera ikväll, väntar jag med att fundera över tills jag har sovit en hel natt och inte är lika trött.
Om jag känner likadant då agerar jag.
Bara så att jag vet.
Det är för mycket. Juholts avgång, ett halvår sedan terrordådet på Utoya, tio år sedan mordet på Fadime och det som händer i mig. Jag kan inte ta in och reflektera över allt ännu.
Istället ska jag titta på TV och packa väskan för jobbdag hela dagen imorgon.
Någon kommenterade att komplimangerna gällande viktnedgång kan handla mer om prestationen än utseendet. Absolut. Och jag är verkligen glad för all uppmuntran, den behövs i tider då motivationen brister.
Men jag tycker ändå att det är viktigt att reflektera över att kommentarerna handlar oftast om att "jag har blivit så fin".
Jag är glad för det! Det är fint att höra och sägs alltid med kärlek. Men gladast blir jag när jag alltid kan få vara fin liksom. Eller kanske bara kan få vara, och duga ändå. När min kropp inte är föremål för granskning, åt något håll liksom.
Det här är inte enbart en fråga om synen på kvinnor, även om jag tror att vi lägger större vikt vid kvinnors utseende.
Det handlar om att jag hellre vill sträva mot en värld där utseendet är oviktigt, där det är insidan som avgör. Eller något. Jag vet inte.
Istället ska jag titta på TV och packa väskan för jobbdag hela dagen imorgon.
Någon kommenterade att komplimangerna gällande viktnedgång kan handla mer om prestationen än utseendet. Absolut. Och jag är verkligen glad för all uppmuntran, den behövs i tider då motivationen brister.
Men jag tycker ändå att det är viktigt att reflektera över att kommentarerna handlar oftast om att "jag har blivit så fin".
Jag är glad för det! Det är fint att höra och sägs alltid med kärlek. Men gladast blir jag när jag alltid kan få vara fin liksom. Eller kanske bara kan få vara, och duga ändå. När min kropp inte är föremål för granskning, åt något håll liksom.
Det här är inte enbart en fråga om synen på kvinnor, även om jag tror att vi lägger större vikt vid kvinnors utseende.
Det handlar om att jag hellre vill sträva mot en värld där utseendet är oviktigt, där det är insidan som avgör. Eller något. Jag vet inte.
torsdag 19 januari 2012
Vänner
Eftermiddagen igår spenderades först fikandes med Chris och Camilla och sedan ätandes (typ, jag åt mest godis iofs) med Anna, Lisa och Emeli.
Jag är så himla lyckligt lottad som har så många bra i livet.
Idag ska jag skriva klart tentan, ta mig till skolan och lämna in den samt skriva ut scheman inför utbildningen i helgen. Så, dags att starta dagen så att jag är klar innan den är slut.
Jag är så himla lyckligt lottad som har så många bra i livet.
Idag ska jag skriva klart tentan, ta mig till skolan och lämna in den samt skriva ut scheman inför utbildningen i helgen. Så, dags att starta dagen så att jag är klar innan den är slut.
tisdag 17 januari 2012
Självkaparen
Jag ska, återigen, vara lite självutlämnande. Jag använder gärna mina livslektioner för att visa hur illa ställt det är med världen ibland.
För ett tag sedan satt och jag och de bästa i klassen hemma hos en av oss och hjälpte varandra med våra yrkesmässiga självbilder, inför jobbsökeri och karriärplanering.
Vi skrev bland annat tre positiva egenskaper hos varandra.
Min självkapare och dåliga självkänsla tänkte stundvis, emot bättre vetande, att det egentligen var kritik, som de omvandlat eftersom att vi skulle ge varandra beröm. (Alltså, det är svårt att hitta positiva egenskaper hos mig därför måste de tänka utifrån mina jobbiga egenskaper).
Orden jag fick var av typen engagerad, handlingskraftig, verbal osv. Eftersom att jag har en självuppfattning, bitvis, som att jag är "jobbig" och "tar för mycket plats", tänkte jag att de inte kunde mena det positivt.
Eftersom att jag har kommit längre med mig själv valde jag att sluta tänka så och istället läsa vad de skrev och, i alla fall intellektuellt, tro på det.
Dagen efter bröt jag ihop, då jag fick ett mejlsvar av landstingsrådet gällande upphandlingen med psykoterapeuterna. Jag kände mig ensam, utlämnad och maktlös. Jag tänkte flera gånger att nu ger jag upp.
Då kom orden mina klasskamrater hade skrivit upp framför ögonen. Med ens kände jag i magen att så är det ju. Jag har ju alla de egenskaperna och kan använda dem även i den här, väldigt jobbiga, situationen.
Ni vet ju vad som hände. Jag använde mitt mod och ställde upp på ett inslag i de lokala nyheterna, jag valde att fortsätta slåss för min sak och jag gav inte upp. Självkaparen vann inte.
För ett tag sedan satt och jag och de bästa i klassen hemma hos en av oss och hjälpte varandra med våra yrkesmässiga självbilder, inför jobbsökeri och karriärplanering.
Vi skrev bland annat tre positiva egenskaper hos varandra.
Min självkapare och dåliga självkänsla tänkte stundvis, emot bättre vetande, att det egentligen var kritik, som de omvandlat eftersom att vi skulle ge varandra beröm. (Alltså, det är svårt att hitta positiva egenskaper hos mig därför måste de tänka utifrån mina jobbiga egenskaper).
Orden jag fick var av typen engagerad, handlingskraftig, verbal osv. Eftersom att jag har en självuppfattning, bitvis, som att jag är "jobbig" och "tar för mycket plats", tänkte jag att de inte kunde mena det positivt.
Eftersom att jag har kommit längre med mig själv valde jag att sluta tänka så och istället läsa vad de skrev och, i alla fall intellektuellt, tro på det.
Dagen efter bröt jag ihop, då jag fick ett mejlsvar av landstingsrådet gällande upphandlingen med psykoterapeuterna. Jag kände mig ensam, utlämnad och maktlös. Jag tänkte flera gånger att nu ger jag upp.
Då kom orden mina klasskamrater hade skrivit upp framför ögonen. Med ens kände jag i magen att så är det ju. Jag har ju alla de egenskaperna och kan använda dem även i den här, väldigt jobbiga, situationen.
Ni vet ju vad som hände. Jag använde mitt mod och ställde upp på ett inslag i de lokala nyheterna, jag valde att fortsätta slåss för min sak och jag gav inte upp. Självkaparen vann inte.
Smicker
Det är oerhört smickrande att de flesta som googlar sig hit gör det med sökorden "nieden blogg". Nieden är ett efternamn i Tyskland. Det är verkligen inte säkert att alla söker precis mig. Men några kanske gör det, via twitter eller så.
Jag tycker också lite synd om dig som sökte på orden "full dagen efter". Och så kom du till mig, som är nykter liksom. Hoppas att du stannar kvar på sidan, kanske har jag något du innerst inne längtar efter?
Att de som har sökt på "Tal till mannen" kommit hit känner jag en stolthet över. Kanske har jag bidragit till att stereotypiserandet har blivit lite mindre på någon studentsittning?
Jaja. Back to tentan och etiken i det sociala arbetet.
Jag tycker också lite synd om dig som sökte på orden "full dagen efter". Och så kom du till mig, som är nykter liksom. Hoppas att du stannar kvar på sidan, kanske har jag något du innerst inne längtar efter?
Att de som har sökt på "Tal till mannen" kommit hit känner jag en stolthet över. Kanske har jag bidragit till att stereotypiserandet har blivit lite mindre på någon studentsittning?
Jaja. Back to tentan och etiken i det sociala arbetet.
The dream part one
Glädjen som uppstår när jag inser att första delen av min dröm om en akademisk karriär är fullt möjlig att uppnå. Att bli antagen till masterprogrammet på SU var enklare än jag trodde. Antalet högskolepoäng räknas, inte betygen. Känns skönt. Dessutom var det möjligt att läsa nästan allt fristående, vilket gör det enklare.
Jag som hade bestämt mig för att flytta om det var det som krävdes. Nu verkar det inte krävas. Jag kan inte beskriva hur glad det gör mig.
Detta ska firas med att skriva skiten ur tentan.
Jag som hade bestämt mig för att flytta om det var det som krävdes. Nu verkar det inte krävas. Jag kan inte beskriva hur glad det gör mig.
Detta ska firas med att skriva skiten ur tentan.
måndag 16 januari 2012
Kära vänner. Jag är trött. Så trött. Helt slutkörd faktiskt. Inte fysiskt, men mentalt. Inte på grund av tentan eller skolan, utan på grund av terapin.
Shit.
Min hjärna arbetar på högvarv nästan konstant med en granskning av mig själv, mina känslor och mina tankar.
Jag kunde nog inte riktigt ana att det skulle bli så mycket.
Jag blir helt slut.
Förutom det går jag en mentalt krävande utbildning, och jag är dessutom en tänkande människa lite så där rent allmänt. Jag önskar verkligen att jag kunde lära mig att stänga av ibland. Jag tror att jag behöver det. Jag får typ skavsår i skallen känns det som.
Det bästa är att släppa in lite andra människor i livet ibland och att ägna mig åt någon annan en stund. Det är bra skit.
Jag skulle vilja ha ett retreat också. Även om det snurrar igång mer då, är det så skönt att gå ner fysiskt i varv.
Nu funderar jag på att hyra film för att få vända tankarna åt något annat ett tag. Jag har verkligen underskattat vikten av meningslös underhållning.
Shit.
Min hjärna arbetar på högvarv nästan konstant med en granskning av mig själv, mina känslor och mina tankar.
Jag kunde nog inte riktigt ana att det skulle bli så mycket.
Jag blir helt slut.
Förutom det går jag en mentalt krävande utbildning, och jag är dessutom en tänkande människa lite så där rent allmänt. Jag önskar verkligen att jag kunde lära mig att stänga av ibland. Jag tror att jag behöver det. Jag får typ skavsår i skallen känns det som.
Det bästa är att släppa in lite andra människor i livet ibland och att ägna mig åt någon annan en stund. Det är bra skit.
Jag skulle vilja ha ett retreat också. Även om det snurrar igång mer då, är det så skönt att gå ner fysiskt i varv.
Nu funderar jag på att hyra film för att få vända tankarna åt något annat ett tag. Jag har verkligen underskattat vikten av meningslös underhållning.
söndag 15 januari 2012
Svar
Hej anonym!
Jag tror på kärleken. Jag har träffat några människor genom livet som på ett alldeles speciellt sätt har påverkat mig. Som gör mig knäsvag och som jag bara vill ha mer av. De är inte så många. Men de har funnits.
Att vara på-låtsats-kär (förälskad är säkert ett lämpligare ord) för mig handlar om att jag försöker forcera de där känslorna, fast de kanske inte finns där. Bara för att vi båda har varit lediga och letat vid samma tidpunkt.
Det brukar oftast sluta med att jag stör mig på det mesta personen gör och inte vill ha hens närhet överhuvudtaget.
Äsch jag vet inte. Men jag tror i alla fall inte att kärlek kan utvecklas mellan vilka två individer som helst. Det är i alla fall ingenting som jag är intresserad av att jobba för. Någon grund måste ju finnas...
Kanske är det vad du menar med att man fattar tycke för varandra.
Jag tror kanske inte att det är så enkelt att man blir kär på riktigt och sen är allt bra. Det är förstås naivt. Men eftersom att jag inte ens har kommit dit att jag blivit kär ännu (på väldigt länge) så uppehåller jag mina funderingar mest kring det stadiet i relationen.. :P
Åh det här är svårt? Vad säger ni andra?
Jag tror på kärleken. Jag har träffat några människor genom livet som på ett alldeles speciellt sätt har påverkat mig. Som gör mig knäsvag och som jag bara vill ha mer av. De är inte så många. Men de har funnits.
Att vara på-låtsats-kär (förälskad är säkert ett lämpligare ord) för mig handlar om att jag försöker forcera de där känslorna, fast de kanske inte finns där. Bara för att vi båda har varit lediga och letat vid samma tidpunkt.
Det brukar oftast sluta med att jag stör mig på det mesta personen gör och inte vill ha hens närhet överhuvudtaget.
Äsch jag vet inte. Men jag tror i alla fall inte att kärlek kan utvecklas mellan vilka två individer som helst. Det är i alla fall ingenting som jag är intresserad av att jobba för. Någon grund måste ju finnas...
Kanske är det vad du menar med att man fattar tycke för varandra.
Jag tror kanske inte att det är så enkelt att man blir kär på riktigt och sen är allt bra. Det är förstås naivt. Men eftersom att jag inte ens har kommit dit att jag blivit kär ännu (på väldigt länge) så uppehåller jag mina funderingar mest kring det stadiet i relationen.. :P
Åh det här är svårt? Vad säger ni andra?
Fejk it untill you make it?
Nja, inte alltid en bra strategi. Jag har ett problem.
Innan jag skriver vidare vill jag varna er (kanske främst mig själv) för att det här kommer bli ett sådant inlägg som jag senare kommer att fundera över om jag varit för utlämnande i eller inte. Om jag kanske borde hållit det för mig själv.
Nu skriver jag i alla fall om det.
Jag har, sedan jag var liten, blivit på-låtsats-kär i rätt många personer. Rätt ofta.
För mig har livet som singel varit detsamma som att ingen vill ha mig. Så för att råda bot på det och försöka slippa leva ensam har jag liksom blivit kär i lite vem som helst.
Kraven har kan man säga varit låga, för att uttrycka det milt. Jag menar inte att det är fel på personerna, men att de inte varit rätt för mig.
I nykterheten har jag gjort annorlunda. Bara träffat de som jag faktiskt fattat ett intresse för. Även om det hittills inte varit kärlek.
Problemet är att jag har varit på-låtsats-kär eller förälskad så mycket att jag inte längre vet vad som är på riktigt. Jag vågar inte lita på mig själv när jag fattar ett intresse för någon, för jag vet inte om det är på riktigt eller inte.
Hittills har det ju inte varit på riktigt, och i några fall har de jag trott jag varit förälskade i blivit sårade. Och så vill jag inte hålla på.
Nu har jag inte längre samma känsla inför min självlevnad. Det gör inget att jag lever ensam tills jag blir kär på riktigt. För jag är hellre för mig själv än med någon jag inte är kär i. Så har det verkligen inte alltid varit. Eller rättare sagt, så har det aldrig varit för mig.
Den andra detaljen, den om att bli förälskad på låtsats får jag bearbeta i terapin antar jag. För så kan jag ju inte ha det.
Fast å andra sidan är det väl så här dejting fungerar. Man dejtar väl för att ta reda på om det finns ett intresse eller inte?
Jag tror kanske att jag är lite hård mot mig själv ibland också?
Det här inlägget blev verkligen självterapeutiskt. Att vara en självreflekterande människa är något av det häftigaste tror jag.
Nu är navelskåderiet slut. Nu blir det för mig att ta upp tentan istället.
Innan jag skriver vidare vill jag varna er (kanske främst mig själv) för att det här kommer bli ett sådant inlägg som jag senare kommer att fundera över om jag varit för utlämnande i eller inte. Om jag kanske borde hållit det för mig själv.
Nu skriver jag i alla fall om det.
Jag har, sedan jag var liten, blivit på-låtsats-kär i rätt många personer. Rätt ofta.
För mig har livet som singel varit detsamma som att ingen vill ha mig. Så för att råda bot på det och försöka slippa leva ensam har jag liksom blivit kär i lite vem som helst.
Kraven har kan man säga varit låga, för att uttrycka det milt. Jag menar inte att det är fel på personerna, men att de inte varit rätt för mig.
I nykterheten har jag gjort annorlunda. Bara träffat de som jag faktiskt fattat ett intresse för. Även om det hittills inte varit kärlek.
Problemet är att jag har varit på-låtsats-kär eller förälskad så mycket att jag inte längre vet vad som är på riktigt. Jag vågar inte lita på mig själv när jag fattar ett intresse för någon, för jag vet inte om det är på riktigt eller inte.
Hittills har det ju inte varit på riktigt, och i några fall har de jag trott jag varit förälskade i blivit sårade. Och så vill jag inte hålla på.
Nu har jag inte längre samma känsla inför min självlevnad. Det gör inget att jag lever ensam tills jag blir kär på riktigt. För jag är hellre för mig själv än med någon jag inte är kär i. Så har det verkligen inte alltid varit. Eller rättare sagt, så har det aldrig varit för mig.
Den andra detaljen, den om att bli förälskad på låtsats får jag bearbeta i terapin antar jag. För så kan jag ju inte ha det.
Fast å andra sidan är det väl så här dejting fungerar. Man dejtar väl för att ta reda på om det finns ett intresse eller inte?
Jag tror kanske att jag är lite hård mot mig själv ibland också?
Det här inlägget blev verkligen självterapeutiskt. Att vara en självreflekterande människa är något av det häftigaste tror jag.
Nu är navelskåderiet slut. Nu blir det för mig att ta upp tentan istället.
lördag 14 januari 2012
The Ark
Jag vet inte. Men jag har inte upptäckt The Arks fantastiska textskatt förrän nu. Jo lite kanske, men nu har jag verkligen hittat ännu fler helt grymma texter!
Ta den här som exempel (första versen och refrängen i "The most radical thing to do":
I could punch your face
When you say I´m good
I could dress in lace and paint my face
And go out on a cruise
In the neighbourhood
Become a prostitute
Or become a priest
I could fuck anyone
Every girl, every boy
At least one in every town
That´s to say the least
Wouldn´t that be radical?
Wouldn´t that be radical?
(but)
The most radical thing to do
Is to love someone who loves you
Even them the world is
Seemingly telling you not to
I don´t know what´s wrong or right,
But I know what´s worth a fight
The most radical thing is to do what
Your heart tells you to
´Cause I do assure you
That I do adore you
Ta den här som exempel (första versen och refrängen i "The most radical thing to do":
I could punch your face
When you say I´m good
I could dress in lace and paint my face
And go out on a cruise
In the neighbourhood
Become a prostitute
Or become a priest
I could fuck anyone
Every girl, every boy
At least one in every town
That´s to say the least
Wouldn´t that be radical?
Wouldn´t that be radical?
(but)
The most radical thing to do
Is to love someone who loves you
Even them the world is
Seemingly telling you not to
I don´t know what´s wrong or right,
But I know what´s worth a fight
The most radical thing is to do what
Your heart tells you to
´Cause I do assure you
That I do adore you
fredag 13 januari 2012
Prata om det
En twitterdiskussion brakade loss apropå ett innebandylag som ritat upp strategier genom att objektifiera kvinnor kan man väl säga kort.
Diskussionen handlade om tjejer som blivit utsatta för sexuella närmanden av vuxna (eller jämnåriga) och övriga lärare hånat och eller ignorerat tjejerna.
Jag var 12 när jag vid två tillfällen fick utstå att en manlig lärare tog på mina bröst. Första gången var jag själv med honom, då trodde jag inte på mig själv. (Så sjukt är det). Andra gången var Camilla med. Ingen utav gångerna straffades han. Jag fick inte ens ett erkännande från skolan. Istället sa min klassföreståndare: du får sluta trycka upp brösten i ansiktet på honom. Återigen, jag var 12. Jag visste inte att mina bröst hade en sexuell dragningskraft förrän hon sa så. Jävla puckon.
När en lärare sedan på högstadiet gav mig ett brev med en detaljerad beskrivning hur han ville ligga med mig hårt och snuskigt, hade jag redan tappat tilltro till vuxenvärlden. Jag visade det inte för någon. Jag var så van vid att det var mitt fel om någon gick över gränsen med mig.
Jag trodde det hade ändrats. Dagens nyhet om innebandylaget visar att det kanske inte har det.
Och hur var det nu, Sverige är ett jämställt land va? Som inte objektifierar kvinnor?
Diskussionen handlade om tjejer som blivit utsatta för sexuella närmanden av vuxna (eller jämnåriga) och övriga lärare hånat och eller ignorerat tjejerna.
Jag var 12 när jag vid två tillfällen fick utstå att en manlig lärare tog på mina bröst. Första gången var jag själv med honom, då trodde jag inte på mig själv. (Så sjukt är det). Andra gången var Camilla med. Ingen utav gångerna straffades han. Jag fick inte ens ett erkännande från skolan. Istället sa min klassföreståndare: du får sluta trycka upp brösten i ansiktet på honom. Återigen, jag var 12. Jag visste inte att mina bröst hade en sexuell dragningskraft förrän hon sa så. Jävla puckon.
När en lärare sedan på högstadiet gav mig ett brev med en detaljerad beskrivning hur han ville ligga med mig hårt och snuskigt, hade jag redan tappat tilltro till vuxenvärlden. Jag visade det inte för någon. Jag var så van vid att det var mitt fel om någon gick över gränsen med mig.
Jag trodde det hade ändrats. Dagens nyhet om innebandylaget visar att det kanske inte har det.
Och hur var det nu, Sverige är ett jämställt land va? Som inte objektifierar kvinnor?
Jag börjar skratta åt mig själv ibland. Jag har ju haft en plan. En ekonomisk plan. När jag har pluggat klart (jan 2013) skulle jag ta tag i mina skulder på allvar och ta körkort. Sen skulle jag börja se världen. Först ut skulle Irland vara. En vecka i Dublin och en vecka på irländska landsbygden med gröna kullar och pubar. Det var planen. Så bestämmer jag mig för att satsa på att plugga i två år till.
Men det är ändå beslutet att satsa som har gjort mig lättast. Nästan lycklig faktiskt.
Att jag vågar drömma, vågar tro på min förmåga, vågar satsa och vågar göra det jag innerst inne drömmer om. '
För det jag innerst inne drömmer om är inte Irland, den drömmen finns också. Men det mitt hjärta verkligen vill, är att forska.
Att sätta mitt namn på en avhandling. Att skaffa mig kunskaper som jag sedan kan dela med mig av för att utveckla och förbättra för de människor jag engagerar mig för. De allra mest utsatta.
Det är det mitt hjärta allra mest vill.
Jag kanske inte når dit. Så kan det vara. Men då gjorde jag i alla fall det jag kunde. Om jag skulle börja jobba om ett år, utan att ens ha försökt, då kommer jag verkligen att ångra mig senare i livet. Då kommer inte ens Dublin att smaka bra längre.
Så, CSN och jag fortsätter vår hat-kärleksrelation så länge en utbildning vill ha mig.
För på riktigt, som bästis och jag sa igår, vad är tid och vad är pengar?
Ingenting!
Men det är ändå beslutet att satsa som har gjort mig lättast. Nästan lycklig faktiskt.
Att jag vågar drömma, vågar tro på min förmåga, vågar satsa och vågar göra det jag innerst inne drömmer om. '
För det jag innerst inne drömmer om är inte Irland, den drömmen finns också. Men det mitt hjärta verkligen vill, är att forska.
Att sätta mitt namn på en avhandling. Att skaffa mig kunskaper som jag sedan kan dela med mig av för att utveckla och förbättra för de människor jag engagerar mig för. De allra mest utsatta.
Det är det mitt hjärta allra mest vill.
Jag kanske inte når dit. Så kan det vara. Men då gjorde jag i alla fall det jag kunde. Om jag skulle börja jobba om ett år, utan att ens ha försökt, då kommer jag verkligen att ångra mig senare i livet. Då kommer inte ens Dublin att smaka bra längre.
Så, CSN och jag fortsätter vår hat-kärleksrelation så länge en utbildning vill ha mig.
För på riktigt, som bästis och jag sa igår, vad är tid och vad är pengar?
Ingenting!
Det svåra med bloggen är när jag får kommentarer som jag vill bemöta. Den som skrivit det går knappast tillbaka in på samma inlägg och kollar svar, väl? Nu fick jag en som jag gärna vill bemöta, jag gör det så här då.
"För det första så är feminism inget analysverktyg utan feminism är ett konkret ställningstagande som står i direkt motsatsförhållande till objektivitetsgrundad analys.
För det andra så har inte kvinnor sämre chans att påverka sina liv än Män idag. Det är män som skickas ut i krig och det är kvinnor som uppmuntras att söka mansdominerade arbeten.
För det tredje så drabbas även män av våld inom nära relationer i lika stor utsträckning som kvinnor. Dock finns det två stora skillnader mellan våld mot kvinnor och våld mot män.
1. Mäns våld mot kvinnor är grövre.
2. Mäns våld förtigs av samhället."
Mitt svar:
Hej!
Tack för din kommentar, roligt att du både har tagit dig tid att läsa och att svara!
Jag menar absolut att feminismen är ett analysverktyg, det är mitt verktyg för att betrakta samhället ur ett genusperspektiv. Feminism är också ett ställningstagande, ett ställningstagande som för mig betyder att jag ser att kvinnor som grupp är underordnad män som grupp och att jag är beredd att göra någonting åt det.
När det gäller synliggörande av maktstrukturer har jag ingen ambition att vara objektiv.
Du skriver att kvinnor inte har en sämre chans än män att påverka sina liv idag. Jag håller inte med. Det är förstås olika beroende på vart i världen man befinner sig, i Sverige har kvinnors maktresurser ökat mycket, tack vare en medveten offensiv politik. Dock menar jag fortfarande att det finns faktorer som påverkar möjligheterna beroende på kön. Exempelvis bedöms kvinnor och mäns insatser fortfarande olika. Att det är svårt att bli chef och professor om du är kvinna tycker jag visar det tydligt.
Sen menar jag att kvinnor i heterosexuella relationer fortfarande förväntas ta största ansvaret för hushållet och barnen, vilket leder till lägre lön, sämre anställningsvillkor och ett senare inträde i arbetslivet vilket senare leder till lägre pension och så vidare. För att ta några exempel.
När du säger att kvinnor och män drabbas i lika stor utsträckning av våld i hemmet skulle jag gärna vilja ha en källa på det. Jag är själv inte inläst på den forskningen, så det är möjligt att det du säger stämmer. Den forskning jag har tagit del av säger tvärtom, att kvinnor utsätts för mest våld i hemmet medan män utsätts av okända förövare (andra män) i offentliga miljöer. Kanske vet du något annat?
Att våldet mot män förtigs av samhället håller jag heller inte med om. Tvärtom menar jag att det våld som män utsätts för är det våldet som är norm. Preventiva antivåldsinsatser är riktade mot det "öppna våldet" som är det män drabbas av. Det har i sin tur lett till att våldet mot kvinnor osynliggjorts och därför har vi idag en aktiv politik för att lyfta våldet mot kvinnor.
"För det första så är feminism inget analysverktyg utan feminism är ett konkret ställningstagande som står i direkt motsatsförhållande till objektivitetsgrundad analys.
För det andra så har inte kvinnor sämre chans att påverka sina liv än Män idag. Det är män som skickas ut i krig och det är kvinnor som uppmuntras att söka mansdominerade arbeten.
För det tredje så drabbas även män av våld inom nära relationer i lika stor utsträckning som kvinnor. Dock finns det två stora skillnader mellan våld mot kvinnor och våld mot män.
1. Mäns våld mot kvinnor är grövre.
2. Mäns våld förtigs av samhället."
Mitt svar:
Hej!
Tack för din kommentar, roligt att du både har tagit dig tid att läsa och att svara!
Jag menar absolut att feminismen är ett analysverktyg, det är mitt verktyg för att betrakta samhället ur ett genusperspektiv. Feminism är också ett ställningstagande, ett ställningstagande som för mig betyder att jag ser att kvinnor som grupp är underordnad män som grupp och att jag är beredd att göra någonting åt det.
När det gäller synliggörande av maktstrukturer har jag ingen ambition att vara objektiv.
Du skriver att kvinnor inte har en sämre chans än män att påverka sina liv idag. Jag håller inte med. Det är förstås olika beroende på vart i världen man befinner sig, i Sverige har kvinnors maktresurser ökat mycket, tack vare en medveten offensiv politik. Dock menar jag fortfarande att det finns faktorer som påverkar möjligheterna beroende på kön. Exempelvis bedöms kvinnor och mäns insatser fortfarande olika. Att det är svårt att bli chef och professor om du är kvinna tycker jag visar det tydligt.
Sen menar jag att kvinnor i heterosexuella relationer fortfarande förväntas ta största ansvaret för hushållet och barnen, vilket leder till lägre lön, sämre anställningsvillkor och ett senare inträde i arbetslivet vilket senare leder till lägre pension och så vidare. För att ta några exempel.
När du säger att kvinnor och män drabbas i lika stor utsträckning av våld i hemmet skulle jag gärna vilja ha en källa på det. Jag är själv inte inläst på den forskningen, så det är möjligt att det du säger stämmer. Den forskning jag har tagit del av säger tvärtom, att kvinnor utsätts för mest våld i hemmet medan män utsätts av okända förövare (andra män) i offentliga miljöer. Kanske vet du något annat?
Att våldet mot män förtigs av samhället håller jag heller inte med om. Tvärtom menar jag att det våld som män utsätts för är det våldet som är norm. Preventiva antivåldsinsatser är riktade mot det "öppna våldet" som är det män drabbas av. Det har i sin tur lett till att våldet mot kvinnor osynliggjorts och därför har vi idag en aktiv politik för att lyfta våldet mot kvinnor.
torsdag 12 januari 2012
Jag tror att jag har fattat ett beslut idag. Ett beslut att våga satsa på den där drömmen som funnits med sedan starten av min utbildning, men som jag inte riktigt vågat ta på allvar. Inte vågat tro på.
Jag har beslutat mig för att göra det jag kan för att kunna bli antagen till forskarutbildning.
Jag vet inte om ni förstår hur stort det här är. Men för mig är det stort.
I praktiken innebär det först och främst att jag kommer att skriva min C-uppsats ensam. Jag skulle ha skrivit med en kollega. Det innebär också att jag kommer att fundera och försöka vara taktisk i val av ämne. Jag kommer att be min akademi om hjälp att nå mitt mål.
Det som har avgjort är att det finns en lärare som är beredd att göra det han kan för att hjälpa mig. Som tror på mig. Det känns svindlande, stort och läskigt att ens våga drömma, och uttala drömmen. Men just nu är det detta jag vill göra.
Sen får vi se.
Jag har beslutat mig för att göra det jag kan för att kunna bli antagen till forskarutbildning.
Jag vet inte om ni förstår hur stort det här är. Men för mig är det stort.
I praktiken innebär det först och främst att jag kommer att skriva min C-uppsats ensam. Jag skulle ha skrivit med en kollega. Det innebär också att jag kommer att fundera och försöka vara taktisk i val av ämne. Jag kommer att be min akademi om hjälp att nå mitt mål.
Det som har avgjort är att det finns en lärare som är beredd att göra det han kan för att hjälpa mig. Som tror på mig. Det känns svindlande, stort och läskigt att ens våga drömma, och uttala drömmen. Men just nu är det detta jag vill göra.
Sen får vi se.
onsdag 11 januari 2012
Jag saknar dig
En vacker men fruktansvärd film om två tvillingsystrar. Den ena gick bort och filmen handlade efterlevnaden. Jag grät högljutt och hulkande. Men jag hade inte velat vara utan den, den var samtidigt väldigt vacker.
Jag tänkte på hur jag, efter att pappa hade gått bort, drömde om honom. Vi hade ju varit osams och hunnit precis lägga ned stridsyxan när han dog. Även om jag inte direkt plågades av dåligt samvete, var det fint när jag drömde att vi träffades och han sa något i stil med att det inte fanns några arga känslor kvar, bara kärlek.
I filmen betraktas systern som lite knäpp när hon känner att hennes syster finns med.
Jag känner inte pappas närvaro på det sättet, och jag vet inte vad det var i den där drömmen.
Men jag vet att det gav mig frid. Och det räcker. Kanske är det bara vår fantastiska hjärnas sätt att ge oss frid, eller så är det något annat.
För mig spelar det ingen roll. Det räcker med att det hjälpte mig.
Jag tänkte på hur jag, efter att pappa hade gått bort, drömde om honom. Vi hade ju varit osams och hunnit precis lägga ned stridsyxan när han dog. Även om jag inte direkt plågades av dåligt samvete, var det fint när jag drömde att vi träffades och han sa något i stil med att det inte fanns några arga känslor kvar, bara kärlek.
I filmen betraktas systern som lite knäpp när hon känner att hennes syster finns med.
Jag känner inte pappas närvaro på det sättet, och jag vet inte vad det var i den där drömmen.
Men jag vet att det gav mig frid. Och det räcker. Kanske är det bara vår fantastiska hjärnas sätt att ge oss frid, eller så är det något annat.
För mig spelar det ingen roll. Det räcker med att det hjälpte mig.
tisdag 10 januari 2012
Att ha en fanclub
Jag: Mamma, jag vill fråga en grej. Tycker du att det är konstigt av mig om jag väljer att läsa i två år till?
Mamma: Nej, bara du inte hoppar av nu!
Konversationen kanske inte återberättas lika fint som det kändes. Men jag är så glad över allt det stöd som jag runt omkring mig. Alla som hejar på mig och vill att jag ska klara av mina studier. Det är så fint att jag nästan vill gråta en skvätt.
För mamma är det stort att jag pluggar. Det är en dröm vi delar och jag håller på att få den uppfylld.
Även om det är mitt liv så är det så att min omgivning påverkas av mitt val. Särskilt mamma, Fredrik och Johanna som hoppar in och lånar ut pengar när det är som tuffast, och som stöttar och kommer med hejjarop när det är tungt, som förstår att jag isolerar mig i tentaperioder och som lyssnar på alla min utläggningar när det går bra.
Jag blir rörd nu eftersom att jag överväger en masterutbildning. Och allt jag får är stöd och hejjarop. Ni är bäst.
Mamma: Nej, bara du inte hoppar av nu!
Konversationen kanske inte återberättas lika fint som det kändes. Men jag är så glad över allt det stöd som jag runt omkring mig. Alla som hejar på mig och vill att jag ska klara av mina studier. Det är så fint att jag nästan vill gråta en skvätt.
För mamma är det stort att jag pluggar. Det är en dröm vi delar och jag håller på att få den uppfylld.
Även om det är mitt liv så är det så att min omgivning påverkas av mitt val. Särskilt mamma, Fredrik och Johanna som hoppar in och lånar ut pengar när det är som tuffast, och som stöttar och kommer med hejjarop när det är tungt, som förstår att jag isolerar mig i tentaperioder och som lyssnar på alla min utläggningar när det går bra.
Jag blir rörd nu eftersom att jag överväger en masterutbildning. Och allt jag får är stöd och hejjarop. Ni är bäst.
Nu känner jag att det blir tråkuppdateringar. Det är uppdateringar som är tråkiga för mig att skriva och säkerligen rätt tråkiga för er att läsa. Särskilt för er som inte känner mig. Men så är livet ibland. Tråkigt. Inte för att mitt är det. För det är det inte. Tvärtom, det händer en del nu och då prioriterar jag ner bloggen.
Nu sitter jag på skolan och ska börja på tentan. Men det är lunchtid och jag har jobbat på fm. Så nu behöver jag strukturera ner mina tankar, mina jobbtankar. Så jag kan släppa jobbet i ett par timmar innan det är en telefonkonferens om ett par timmar.
Så det ska jag göra. Strukturera tankar. See you!
Nu sitter jag på skolan och ska börja på tentan. Men det är lunchtid och jag har jobbat på fm. Så nu behöver jag strukturera ner mina tankar, mina jobbtankar. Så jag kan släppa jobbet i ett par timmar innan det är en telefonkonferens om ett par timmar.
Så det ska jag göra. Strukturera tankar. See you!
söndag 8 januari 2012
Tentaklar
En helt ledig dag ska utnyttjas. I dag ska jag träna och sedan ska jag städa mitt hem. I morgon får vi nästa tenta och jag tänker inte ha en massa måsten när den är utdelad. Måndag och tisdag är redan uppbokade med andra saker eftersom att vi har seminarium och jag har lite jobb. Men sen vill jag använda den föreläsningsfria tiden vi har till att kunna ägna mig åt den kära tentan. Jag har varit sjuk en del i den här kursen så jag kommer behöva läsa mycket, vilket tar tid.
Nu kör vi!
Nu kör vi!
lördag 7 januari 2012
Har äntligen haft världens bästa brorsdotter på besök igen. Hon har sovit hos mig och nu är vi hemma hos dem så nu har jag också fått krama på William. Ungefär nu har min energi tagit slut. Jag orkar en kväll och en natt, sen blir det tungt. Jag tror att ni föräldrar får någon superkraft som inte vi andra har. Att ägna all min fokus på någon annan är svårt, att se till hennes behov före mina egna och att göra det med positiv energi. Jag tycker inte att det är lätt.
Nu kom William och gosade och hjärtat svämmade över. Med kärleken jag känner för dem blir det lättare.
Nu kom William och gosade och hjärtat svämmade över. Med kärleken jag känner för dem blir det lättare.
fredag 6 januari 2012
Om maktrelationer
Jag hamnade in en lång och utdragen facebook-debatt om kön och etnicitet. Eller, det kom att handa om huruvida kvinnoförtryck är ett uttryck för vissa specifika etniska och/eller religiösa kulturer eller inte.
När man pratar politik gör man val. Man väljer vilka förklaringsmodeller man vill använda för att förklara de fenomen vi ser i samhället. Att bara konstatera att det ser ut på ett sätt räcker inte. Vi måste också kunna förklara det, om vi vill kunna bygga en bra politik, menar jag.
Det finns olika analysverktyg och förklaringsmodeller. När jag betraktar samhället använder jag feminismen som ett analysverktyg, antirasismen är ett annat. Förklaringsmodellerna bakom feminism och antirasism (enligt mitt sätt att se det) är att både kön och etnicitet är maktrelationer. Precis som klass, sexualitet och ålder också är maktrelationer. Det finns förstås fler, men för att nämna några.
Det innebär att jag ser patriarkatet som en samhällelig struktur som leder till att kvinnor som grupp har sämre maktresurser än män. För mig gäller det världen över. Kvinnor har sämre möjligheter att själva välja hur deras liv ska se ut. Jag menar inte att patriarkatet ser likadant ut överallt, och jag menar inte att strukturerna drabbar alla kvinnor likadant.
Här kommer den intersektionella analysen in. Intersektionalitet handlar om att se alla dessa maktrelationer och att kunna kombinera dem. Till exempel drabbar våld i nära relationer kvinnor från alla klasser och med olika etniciteter, dock drabbas kvinnor i de lägre klasserna dubbelt, om hon dessutom har en underordnad etnicitet riskerar hon drabbas tredubbelt.
Att välja det här förhållningssättet, att definiera maktrelationer istället för kulturella uttryck gör att majoritetssamhället är ansvariga för förtrycket.
Det är enkelt att hävda att det är uttryck för vissa specifika kulturer och mena att "de" är ansvariga för det. Med mitt perspektiv har vi alla ett ansvar. Makt är relationellt, det är möjligt att förändra. Faktum är att i samband med att kvinnors makt ökar, ökar också jämställdheten vad gäller uttag i föräldraförsäkring, fördelning av hushållsarbetet och så vidare.
En annan sak som man missar när man hävdar att det är uttryck för vissa specifika kulturer är det förtryck som också pågår i Sverige. Exempelvis är familjer med en invandrad mamma och en "svensk" pappa överrepresenterade när det gäller våld i familjen. Det är väldigt svårt att förklara utifrån ett kulturbetingat perspektiv. Om man inte vill hävda att det också är svensk (manlig) kultur att misshandla kvinnor. Jag kan dock göra en intersektionell analys och förklara både våldet och utsattheten.
Vidare är det svårt att förklara de serievåldtäktsmän som härjat med "ursvensk" bakgrund, när man hävdar att det är "muslimsk kultur" att våldta (det finns ingen muslimsk kultur, men det finns antimuslimer som hävdar det). Då menar jag att feminismen är mer heltäckande.
Man är ansvarig för vilken förklaringsmodell man väljer, och de konsekvenserna det får. Att hävda att "de" är ojämtställda men att "vi" är jämställda, menar jag, är ett rasistiskt förhållningssätt. Förutom att det skapar en osann bild och en fortsatt exkludering av "de andra" leder det också till att den ojämställdhet som fortfarande existerar i Sverige förnekas.
När man pratar politik gör man val. Man väljer vilka förklaringsmodeller man vill använda för att förklara de fenomen vi ser i samhället. Att bara konstatera att det ser ut på ett sätt räcker inte. Vi måste också kunna förklara det, om vi vill kunna bygga en bra politik, menar jag.
Det finns olika analysverktyg och förklaringsmodeller. När jag betraktar samhället använder jag feminismen som ett analysverktyg, antirasismen är ett annat. Förklaringsmodellerna bakom feminism och antirasism (enligt mitt sätt att se det) är att både kön och etnicitet är maktrelationer. Precis som klass, sexualitet och ålder också är maktrelationer. Det finns förstås fler, men för att nämna några.
Det innebär att jag ser patriarkatet som en samhällelig struktur som leder till att kvinnor som grupp har sämre maktresurser än män. För mig gäller det världen över. Kvinnor har sämre möjligheter att själva välja hur deras liv ska se ut. Jag menar inte att patriarkatet ser likadant ut överallt, och jag menar inte att strukturerna drabbar alla kvinnor likadant.
Här kommer den intersektionella analysen in. Intersektionalitet handlar om att se alla dessa maktrelationer och att kunna kombinera dem. Till exempel drabbar våld i nära relationer kvinnor från alla klasser och med olika etniciteter, dock drabbas kvinnor i de lägre klasserna dubbelt, om hon dessutom har en underordnad etnicitet riskerar hon drabbas tredubbelt.
Att välja det här förhållningssättet, att definiera maktrelationer istället för kulturella uttryck gör att majoritetssamhället är ansvariga för förtrycket.
Det är enkelt att hävda att det är uttryck för vissa specifika kulturer och mena att "de" är ansvariga för det. Med mitt perspektiv har vi alla ett ansvar. Makt är relationellt, det är möjligt att förändra. Faktum är att i samband med att kvinnors makt ökar, ökar också jämställdheten vad gäller uttag i föräldraförsäkring, fördelning av hushållsarbetet och så vidare.
En annan sak som man missar när man hävdar att det är uttryck för vissa specifika kulturer är det förtryck som också pågår i Sverige. Exempelvis är familjer med en invandrad mamma och en "svensk" pappa överrepresenterade när det gäller våld i familjen. Det är väldigt svårt att förklara utifrån ett kulturbetingat perspektiv. Om man inte vill hävda att det också är svensk (manlig) kultur att misshandla kvinnor. Jag kan dock göra en intersektionell analys och förklara både våldet och utsattheten.
Vidare är det svårt att förklara de serievåldtäktsmän som härjat med "ursvensk" bakgrund, när man hävdar att det är "muslimsk kultur" att våldta (det finns ingen muslimsk kultur, men det finns antimuslimer som hävdar det). Då menar jag att feminismen är mer heltäckande.
Man är ansvarig för vilken förklaringsmodell man väljer, och de konsekvenserna det får. Att hävda att "de" är ojämtställda men att "vi" är jämställda, menar jag, är ett rasistiskt förhållningssätt. Förutom att det skapar en osann bild och en fortsatt exkludering av "de andra" leder det också till att den ojämställdhet som fortfarande existerar i Sverige förnekas.
torsdag 5 januari 2012
Jag är helt slut efter en dag i skolan. Jag börjar lära mig att jag kan inte planera in saker att göra på kvällen efter en skoldag. Att sitta på föreläsning och lyssna, anteckna, tänka och vara aktiv tar energi från mig. Mer än att jobba. Eller det är på ett annat sätt.
I kväll ska jag hemifrån men jag är riktigt trött. Jag har ont i huvudet också. Jag börjar misstänka att mina glasögon inte är riktigt bra. Men eftersom att jag inte har råd att göra något åt det lägger jag den oron åt sidan ett tag.
I kväll ska jag hemifrån men jag är riktigt trött. Jag har ont i huvudet också. Jag börjar misstänka att mina glasögon inte är riktigt bra. Men eftersom att jag inte har råd att göra något åt det lägger jag den oron åt sidan ett tag.
onsdag 4 januari 2012
Jag är orolig för Socialdemokraterna
Jag drömde i natt att jag fick tillfälle att berätta för dagens S-ledning om min oro för partiet. Det säger en del om hur stor min oro är.
Jag är inte bekymrad för att partikamrater öppet diskuterar partiledningens duglighet. Jag är däremot oerhört bekymrad över att många går till angrepp mot dem, oss, som har högre ambitioner för S. Som känner en oro och som vill lyfta fram det.
För det är precis det det handlar om för mig. Jag tycker inte att Håkan Juholt är en duktig partiledare. Kanske duger han för ett 25%-parti, men jag har högre ambitioner än så. Jag ställer höga krav på socialdemokraternas partiledare, och jag upplever inte att Juholt hittills har motsvarat dem.
Jag vill ha en partiledare med den politiska kompetensen att avgöra vilka frågor som är viktiga att driva i människors vardag. En partiledare som klarar av att bedriva en aktiv oppositionspolitik och som kan dra byxorna av regeringen.
Jag vill också ha en partiledare som klarar av att berätta om det socialdemokratiska alternativet till dagens ökade klyftor. Som klarar av att beskriva att ett samhälle med ett starkt välfärdsnät, som omfattar den stora delen av befolkningen, är bättre än ett samhälle där de som kan försäkrar sig privat medan de med lägst ekonomisk standard får nöja sig med en urvattnad allmän försäkring som bara är ett absolut golv.
Snacket om att "nu är han vald och då ska vi sluta upp" köper jag inte. Vad är det för syn på demokratin i partiet? Det verkar som att, eftersom att Håkan fått något av en stämpel som "traditionalist" eller "vänstersosse" vill man behålla honom till varje pris. Just nu verkar det priset vara både våra möjligheter att driva en aktiv oppositionspolitik och vårt väljarstöd.
Rädslan för att nästa partiledare, om Håkan avgår, kan heta Mikael Damberg verkar på vissa håll förblinda. För mig som har haft möjligheten att arbeta tillsammans med Micke, under hans tid som SSU-ordförande, är rädslan fullkomligt obegriplig. Han är en otroligt duktig politiker med en tydlig och stabil ideologisk kompass. En feminist med trygga rötter i de socialdemokratiska värderingarna om frihet, solidaritet och jämlikhet. Bilden av att han skulle vara ett högerspöke är kraftigt överdriven. Precis som bilden av att Juholt skulle vara en vänstersosse.
Just nu har vi en partiledare med en stab som inte har varken en antirasistisk eller en feministisk kompass (det blev tydligt när Morgan Johansson fick klartecken att stödja förslaget om att kunna dra tillbaka medborgarskap, och Juholts besök i Ullared som jag har bloggat om tidigare), vi har en partiledning som inte klarar av att bedöma vilka frågor som är strategiskt viktiga att lyfta och driva (samma dag som (S) fick 27,7 % i SCB:s väljarbarometer gick Juholt ut och krävde mobil täckning över hela Sverige, inte ett dåligt förslag, men en dålig politisk prioritering), vi har en partiledning som inte lyckas utmana regeringen ens när det finns öppna mål (Caremaskandalen), istället framstår nu (M) som partiet som ska sätta stopp för giriga riskkapitalister inom vården.
Vi haltar. Vi är inte duktiga. Väljarna ställer högre krav på oss än så. Vi måste bli bättre, och utifrån det jag har sett hittills är jag tveksam till att Juholt har förmågan.
I tider som dessa är jag i alla fall nöjd och glad över att tillhöra Västerås socialdemokratiska arbetarekommun, som lyckas med det vi misslyckas med centralt. Lyssna och bli lyssnade på. Här finns en artikel skriven av vår ordförande Lars Eriksson.
Jag är inte bekymrad för att partikamrater öppet diskuterar partiledningens duglighet. Jag är däremot oerhört bekymrad över att många går till angrepp mot dem, oss, som har högre ambitioner för S. Som känner en oro och som vill lyfta fram det.
För det är precis det det handlar om för mig. Jag tycker inte att Håkan Juholt är en duktig partiledare. Kanske duger han för ett 25%-parti, men jag har högre ambitioner än så. Jag ställer höga krav på socialdemokraternas partiledare, och jag upplever inte att Juholt hittills har motsvarat dem.
Jag vill ha en partiledare med den politiska kompetensen att avgöra vilka frågor som är viktiga att driva i människors vardag. En partiledare som klarar av att bedriva en aktiv oppositionspolitik och som kan dra byxorna av regeringen.
Jag vill också ha en partiledare som klarar av att berätta om det socialdemokratiska alternativet till dagens ökade klyftor. Som klarar av att beskriva att ett samhälle med ett starkt välfärdsnät, som omfattar den stora delen av befolkningen, är bättre än ett samhälle där de som kan försäkrar sig privat medan de med lägst ekonomisk standard får nöja sig med en urvattnad allmän försäkring som bara är ett absolut golv.
Snacket om att "nu är han vald och då ska vi sluta upp" köper jag inte. Vad är det för syn på demokratin i partiet? Det verkar som att, eftersom att Håkan fått något av en stämpel som "traditionalist" eller "vänstersosse" vill man behålla honom till varje pris. Just nu verkar det priset vara både våra möjligheter att driva en aktiv oppositionspolitik och vårt väljarstöd.
Rädslan för att nästa partiledare, om Håkan avgår, kan heta Mikael Damberg verkar på vissa håll förblinda. För mig som har haft möjligheten att arbeta tillsammans med Micke, under hans tid som SSU-ordförande, är rädslan fullkomligt obegriplig. Han är en otroligt duktig politiker med en tydlig och stabil ideologisk kompass. En feminist med trygga rötter i de socialdemokratiska värderingarna om frihet, solidaritet och jämlikhet. Bilden av att han skulle vara ett högerspöke är kraftigt överdriven. Precis som bilden av att Juholt skulle vara en vänstersosse.
Just nu har vi en partiledare med en stab som inte har varken en antirasistisk eller en feministisk kompass (det blev tydligt när Morgan Johansson fick klartecken att stödja förslaget om att kunna dra tillbaka medborgarskap, och Juholts besök i Ullared som jag har bloggat om tidigare), vi har en partiledning som inte klarar av att bedöma vilka frågor som är strategiskt viktiga att lyfta och driva (samma dag som (S) fick 27,7 % i SCB:s väljarbarometer gick Juholt ut och krävde mobil täckning över hela Sverige, inte ett dåligt förslag, men en dålig politisk prioritering), vi har en partiledning som inte lyckas utmana regeringen ens när det finns öppna mål (Caremaskandalen), istället framstår nu (M) som partiet som ska sätta stopp för giriga riskkapitalister inom vården.
Vi haltar. Vi är inte duktiga. Väljarna ställer högre krav på oss än så. Vi måste bli bättre, och utifrån det jag har sett hittills är jag tveksam till att Juholt har förmågan.
I tider som dessa är jag i alla fall nöjd och glad över att tillhöra Västerås socialdemokratiska arbetarekommun, som lyckas med det vi misslyckas med centralt. Lyssna och bli lyssnade på. Här finns en artikel skriven av vår ordförande Lars Eriksson.
Mod
Okej, grannen är underrättad. Jag hade besök idag som benämnde det som att det "dånar" och som uppmärksammade att mina rutor skallrar. Och då har det inte blåst så mycket idag. Då insåg jag att har rätt att säga ifrån. Det är inte okej. Grannen var inte hemma så jag lämnade en lapp i brevlådan, nu har jag gjort mitt och är inte lika irriterad över ljudet. Det känns bra.
Nu har timmarna gått till en massa andra saker än plugg som var min ursprungliga plan. Det har varit bra saker som jag också behövt göra. Men nu är det läsning som gäller.
So long!
Nu har timmarna gått till en massa andra saker än plugg som var min ursprungliga plan. Det har varit bra saker som jag också behövt göra. Men nu är det läsning som gäller.
So long!
tisdag 3 januari 2012
Dilemma
Min granne ovanpå har en fin men störande typ "persienn" på sin balkong. Varje gång det blåser fladdrar den till och slår emot balkongen och låter massor. Det blåser tydligen mest på natten för det är då jag hör det oftast. Jag blir tokig. Men jag är för feg för att ringa på och prata med dem om den. Jag är också lite för feg för att ringa hyresvärden utan att först ha pratat med grannarna. Så nu sitter jag här i lägenheten och lyssnar på åbäket och är irriterad.
What to do?
What to do?
Nyårsfirandet i bilder
Vännerna var höns- och fårvakter. Så vi fick följa med på matning.
Alldeles purfärska ägg - direkt från hönsen
Vi blev asgrymma på att sugproppa det tröga avloppet
Therese fixade vår gemensamma säng för helgen
Man vet att man är på landet när de ber en om att inte bara stiga på...
Fotokul - på promenad
De tre små gummorna
Det var varannan helg-6-åringens julfirande samtidigt, så vi fick prova på hennes julklappsspel. Här är "Puppy game".
Maya var förstås med
Bra kylskåpsmagnet
Mer julklapsspel: Trollspelet (fantastiskt roligt för att vara ett barnspel!)
Raketramp á la potatislåda
Nyårsskål i Pommac
Perfekt nyårsnattshäng
Fint värdpar
Vi startade 2012 med lunchrepris från dagen innan, korvgrillning ute
Fin julgran bredvid fin kamin i fint rum
Väl hemma blev det kvällsfika i from av ett ägg och te i nya julklappskoppen med tända julklappsjus i fina ljushållare som jag vunnit i S-förenings jullotteri
Alldeles purfärska ägg - direkt från hönsen
Vi blev asgrymma på att sugproppa det tröga avloppet
Therese fixade vår gemensamma säng för helgen
Man vet att man är på landet när de ber en om att inte bara stiga på...
Fotokul - på promenad
De tre små gummorna
Det var varannan helg-6-åringens julfirande samtidigt, så vi fick prova på hennes julklappsspel. Här är "Puppy game".
Maya var förstås med
Bra kylskåpsmagnet
Mer julklapsspel: Trollspelet (fantastiskt roligt för att vara ett barnspel!)
Raketramp á la potatislåda
Nyårsskål i Pommac
Perfekt nyårsnattshäng
Fint värdpar
Vi startade 2012 med lunchrepris från dagen innan, korvgrillning ute
Fin julgran bredvid fin kamin i fint rum
Väl hemma blev det kvällsfika i from av ett ägg och te i nya julklappskoppen med tända julklappsjus i fina ljushållare som jag vunnit i S-förenings jullotteri
Rookiemisstag
Det verkar som att jag tränade lite för mycket igår och åt för lite. Eller mängden träning hade nog varit okej om jag ätit mer. Jag vaknade i morse och kände mig konstig. Hungrig, illamående och yr i huvudet. Jag gick upp och åt och var fortfarande konstig. Jag insåg att jag fick stanna hemma idag. Nu börjar jag må bättre. Vi lär oss något nytt varje dag. Jag har missat för mycket i den här kursen. På torsdag åker. Basta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)