Jag måste berätta om något kul. Bästis och jag promenerade på stan tidigt i morse och diskuterade Gud och kristendomen. Ingen av oss är kristna men båda skulle tycka att det var rätt sjysst att vara kristen, problemet är att vi båda fastnar på lite olika punkter. Anyhow så går vi på stan och diskuterar detta när vi ser en gemensam vän som råkar vara soldat i Frälsningarmén.. Vi sa spontant "när man tala om trollen" och skrattade. Han tittade konstigt och vi sa att vi pratade precis om Jesus... Och Ludde svarar direkt: Men jag är inte Jesus! Hahaha det var så himla kul. Okej. Kanske inte lika roligt att få återberättat på en blogg. Det är klart att Ludde inte är Jesus, men för mig och Camilla så är han ju det närmsta Jesus vi kommer! :D

Jaja. Jag hade kul i alla fall!

Åhh världens bästa söndag! Hur kan den ena dagen bara bli bättre än den andra? Jag älskar mitt liv!!!

Åhh det var så bra! Hannah och Kamilla bjöd över mig på förfest med deras respektive. Väl på Å2 var det fler klassisar och en del andra. Musiken sög men vad gör det när man har massor med dansglada klassisar på stället? Vi dansade massor och jag är alldeles varm i magen nu!

Jag känner mig tacksam och glad över att vara jag!

Och det bästa är att det bara är en vecka kvar tills jag ska dansa igen!

Om typ 90 minuter börjar festen. Det är en konstig känsla att gå iväg på krogen själv. Även om jag ju ska på en fest på krogen så är det konstigt. Och jag har jättemycket tid eftersom att det typ bara är sminkningen kvar. Så nu blir det spotify.

Jag kände också att jag kanske var lite kaxig när jag skrev att jag skulle dansa dansa dansa.. Eftersom att jag brukar vara ganska feg med dansandet om jag inte är med typ bästis. Så vi får se... Usch nu är jag bara rädd. Andas in, be om att få slippa och gå emot rädslan. Yes nu kör vi!

Läser här om polischefen som misstänks ha våldtagit unga flickor. Minns också Uppdrag Granskning som handlade om utsända hjälparbetare (bland annat svenskar) som inleder sexuella relationer med lokalbefolkningen i Kongo Kinshasa i utbyte mot mat ibland och ibland bara mot förhoppningen om en biljett ifrån fattigdomen.

Jag blir illamående och ledsen. Överallt far kvinnor illa bara på grund av att de är just kvinnor. Det är enkelt att utnyttja unga tjejers önskan om ett bättre liv, och de här tjejerna ( i Kongo) har ingenting annat än sin kropp, ingen utbildning och inga framtidutsikter. Det här utnyttjar hjälparbetarna istället för att motverka.

Frågan om genus blir bara större för mig. För utan genus. Utan en förutbestämd uppfattning om hur en "man" eller en "kvinna" ska vara så tror jag att en stor del av kvinnoförtrycket skulle försvinna. Och jag känner mig maktlös. Jag kan bara berätta om min syn på det och hoppas att det sprider sig.

Tacksamhet och värme känner jag nu. Det är så himla skönt. Bästis och jag pratade om krogen, hon var inte sugen, istället åkte jag med Svägis och barnen på bandy. Jag har ju inte hunnit umgås lika mycket med barnen på sista tiden som jag brukar så det var himla härligt! Amelia pratar som sjutton nu och William börjar visa en otrolig charm!

Nu är jag hemma och ska göra en tidig kväll, men först té och spotify!

Imorgon ska jag dansa dansa dansa!

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag är gravid. Jag vaknar med illamående som håller i sig typ till efter lunch. Tanken på mat får mig nästan att kräkas. Det är väl bara att hoppas att skiten släpper snart.

Så länge blir det vila. Städa och tvätta ska jag göra idag. På lördag ska jag dansa!

Vill släppa. Glömma, gå vidare och tvätta bort. Förr i världen visste jag hur man gjorde det. Full fart framåt bara. Lite bråk och en skvätt bitterhet. Så är det inte längre. Landa. Jag behöver landa. Landa i och med mig själv. Det är egentligen bara egot som vill annorlunda. Egot är mycket mindre idag än för bara ett år sedan. Det kommer att bli bra. Det är bra. Ja. Det är bra.

Hm. Jag känner något. Vet inte vad eller hur jag ska definiera det. Tungt över bröstet. Gammal sorg. Blandat med ny lycka och tacksamhet.

Det tunga är ingen fara. Det är inte kvävande eller ens särskilt dominerande. Men det finns där.

Jag är så glad och tacksam över vilken vändning mitt liv har tagit. Jag läser på den utbilningen jag vill, har de finaste vännerna livet kan erbjuda och trivs riktigt bra med att vara Johanna!

Den glädjen och tacksamheten är svårslagen!

Jag är trött på mina egna fyra väggar nu! Imorgon blir det dock att pallra sig iväg till E-tuna och delta i ett obiligatoriskt seminarium. Ska bli skönt att komma ut och träffa mina fina klassisar igen!

Jag tog mig till ICA idag, det var en pärs med tanke på att jag är svag och snöovädret. Men det gick och som belöning så fick jag en ny bukett blommor av mig själv.

Tjejerna (Amelié, Hanin och Emmeli) och jag skulle firat jul idag, men av olika skäl så flyttade vi det till nästa vecka, vilket var lika bra med tanke på mitt tillstånd.

God natt alla vackra! Dröm sött!

Jag tycker att Gud är helt fantastisk och jag blir full i skratt när jag undrar hur han tänker ibland. Jag får så roliga saker att öva på och det händer spännande saker som jag får lära mig av. På riktigt så är livet ett jäkla kul ställe att hänga på!

Var på väg till skolan imorse men kom ungefär halvvägs till stationen när jag blev tvungen att stanna och hosta. Jag hostade så kraftigt att jag kräktes. Efter två gånger tänkte jag i alla fall ta mig till bussen men när jag hade kräkts en tredje gång så bestämde jag mig för att skita i det och ta mig hem igen. Nu känner jag mig trött, hängig och seg i bollen. Jag gillar verkligen inte att vara hemma, jag blir helt seg!

Imorgon tänker jag åka hem till Hanin och fira sen jul med tjejerna!

Jag är inte helt bra. Hostan hänger i, jag får sova men spenderar den största delen av min vakna tid med att må illa av äckligt slem i bröstet.
Jag snubblade över ett gammalt youtube-klipp där Göran Persson talar om för Carl Bildt vad han tycker om klassamhället och jag börjar nästan gråta. Så okej. Jag är inte helt bra.

Nu provar jag hur många olika sätt jag har att fly från läsningen av kurslitteraturen...det verkar vara en oändlig källa!

Lyckorus!

Jag läste igenom januaris inlägg, det har verkligen hänt en del kan man säga! Det verkar som att bearbetningen av sorgen har lugnat sig. Jag känner inte stenen över bröstet och grät senast i torsdags. När jag läste om hur det var så blir jag alldeles rörd och tacksam. Jag har längtat så länge efter att få komma i kontakt med mina känslor och det här kan inte ha varit annat än ett steg på vägen!

Dessutom var min lägenhet fylld av vackra människor igår! Jag blir alldeles pirrig när jag tänker på hur mycket kärlek jag har omkring mig och vilka vackra vänner jag har. Och så tänker jag på alla år som jag har spenderat i tron om att jag är annorlunda och fel och inte passar in någonstans. Alla år som jag har ställt mig utanför. Det visade sig att livet var till för mig också!

Fantastiskt!

Det har varit stopp i mitt handfat i badrummet ganska länge och lat som jag är så har jag inte ringt hyresvärden för att få det fixat. Nu tänkte jag att jag skulle försöka själv, jag fixar ju alltid stoppen i badkaret själv.

Och jag har nog lekt rörmokare för sista gången tror jag. Inte nog med att stoppet är kvar (trots att jag rengjorde noga) det rinner dessutom vid sidan av röret nu när man spolar vatten!
Så det blir bara att vänta ut helgen och sen ringa hyresvärden på måndag!

Bästa brorsan var här med ett hemmabiosystem åt mig. Dessutom tyckte han att jag behövde en ny serie att kurera mig med (fast jag är mycket bättre idag) så han hade med första säsongen av 24. Så jag lyxar med en bra serie och grymt ljud! Så Eskilstunatjejer, vi kör absolut Disneymaraton hemma hos mig!

Efter att ha tillfredställt några fysiska behov (mat och sömn) så känner jag mig en aning piggare. Jag behöver inte gräva ner mig utan kan vänta ut den här grejen också. Jag hoppas bara att jag inte behöver ställa in besöket på lördag, jag längtar efter att fylla lägenheten med kära vänner!

I väntan på bättring kollar jag på Prison Break. Det var nog bra att jag bodde på landet utan anständiga kanaler i några år!

Jag har åkt på någon form av virusinfektion och mår skit. Jag har inte haft matlust på ett par dagar vilket har varit konstigt, men nu vet jag varför. Jag mår illa som en gris och har ont i hela kroppen. Huvudet känns större än störst och jag vill helst bara gräva ner mig tills det går över.

Jävla skit!

Tankarna snurrar och jag får inte en lugn stund. Mina verktyg som jag brukar ta till när det blir så funkade och jag somnade, för att vakna en timme senare av kliande ben... piggare än innan. Tankarna drog igång igen och det fanns bara en sak att göra. Kliva upp och rikta tankarna åt annat håll en stund. Nu ska jag ge sängen en ny chans.

Hoppas att ni andra sover gott där ute!

När jag var på vuxna barn-vecka i juni förra året fick jag till uppgift av en av terapeuterna att göra ordning en liten plats hemma för mig själv som barn. För att jag skulle låta mig själv ta plats och börja ta hand om den lilla tjejen. Jag skaffade en del kort men har inte gjort någon plats. Ikväll var det dags. Så här fint blev det!

Rensning av hallgarderoben

Så här illa var det innan...

Och så här fint blev det!

Johanna och barnen har precis lämnat mig. Det var full rulle från dagis fram till nu. Vi har avverkat IKEA och Willys och jag känner mig himla nöjd.

Nu blir det småplock och mysfix hemma innan en tidig natt tror jag.

Hoppas att ni där ute har det lovely!

Fylldes av en varm och härlig känsla av tacksamhet! Som oftast handlar det om mina älskade vänner! Igår när jag promenerade med mina älskade Hanna och Camilla så kände jag så starkt att jag är lyckligast lottad i hela världen som får ha så fina vänner! Detsamma gäller mina nya vänner i klassen. Jag räknade med att få klasskompisar i plugget, men att jag skulle finna vänner var verkligen världens bästa bonus!

Jag älskar er och är så sjukt tacksam för att jag får ha er i mitt liv!

Idag är det dags. I September blev jag av med min plånbok och mitt leg. Och idag ska jag äntligen till polisen för att fixa nytt. Bättre sent än aldrig antar jag?

För jag är värd färska tulpaner!

Okej Hanin gjorde frukost åt mig. Som oftast. Men jag kokade té!

Livet är helt fantastiskt idag! Efter ett möte och häng med de finaste vännerna så känner jag mig lätt oslagbar. Grymma Västeråsdagar fortsätter med besök på IKEA med brorsfamiljen (alla utom broren) imorgon, jag ska köpa lite mysfaktos till min lägenhet har jag tänkt. Idag har jag köpt färska tulpaner för att det är jag värd och nu ska jag krypa upp i soffan och mysa.

Life is good!

Okej Hanin gjorde frukost åt mig. Som oftast. Men jag kokade té!

Livet är helt fantastiskt idag! Efter ett möte och häng med de finaste vännerna så känner jag mig lätt oslagbar. Jag har köpt färska tulpaner för att det är jag värd och nu ska jag krypa upp i soffan och mysa.

Life is good!

Idag börjar vår nya kurs! Jag har verkligen längtat efter den här. Dels för att det är med Merdahd Dervishpour som vi haft föreläsningar med förut och de har varit så himla roliga! Men också för att även om förra kursen var kul, så var det en metodkurs och berörde visserligen socialt arbete men det handlade mest om metoden i sig. Nu ska vi äntligen få fördjupa oss ytterliggare i vårt ämne. Och diskutera integration, etnicitet, feminism och andra roliga saker vad det verkar! Wihii!

Nu ska jag kliva upp och göra frukost åt Hanin tror jag. Bye bye.

Är hos Hanin. Har precis blivit matad. Nu är hon i duschen och jag sitter med thé och känner in. Jag mår bra. Jag skulle ljuga om jag sa att allt jag känt den senaste tiden är borta det är det inte. Men jag känner också en glädje och lycka över att vara jag. Jag känner mig otroligt nöjd och nästan pirrig.

I helgen tänker jag bjuda hem vänner och spela spel. De bästa vännerna!

Idag är första terminen på socionomprogrammet avklarad! Det är så sjukt stort! Om jag tänker efter hur det var för ett år sedan när jag slet med matte och samhällskunskapen för att kunna söka in. Jag hade målet så klart för mig men flera gånger så var jag inte alls säker på att jag skulle klara det. Nu är min dröm på väg att uppfyllas! Drömmen om en socionomexamen. Det är stort!

Det har hänt mycket mer på den här terminen också. Jag har fått flera nya helt underbara vänner, jag fick uppleva en fin förälskelse, jag har fått prova på att spela rollspel och för att inte tala om de senaste dagarnas själsliga framsteg. Termin två kan väl inte annat än bli grym?

Jag tänker på det som händer i Haiti och fylls av en tacksamhet över att bo där jag bor. För det är det enda som skiljer mig och de värst drabbade, det är vart i världen vi råkade födas. En fyraårig flicka får lov att amputera sin tår, hon ligger på en bår ute på vägen utanför sjukhuset fick man se på rapport igår. Hjälpsändningarna kommer inte fram och många har inte ens vatten.

Jag får också lite perspektiv på mina egna tankar. Det är bra.

Jag har fått lära mig att ta hand om mitt inre barn. Teorin handlar om att jag känslomässigt finns kvar någonstans i barndomen. Och att det är mitt (vuxna Johanna) ansvar att ta hand om lilltjejen nu. När jag låg i sängen och hulkade idag så såg jag henne framför mig, och jag fick en bild av hur jag kramade om henne och lät henne gråta.

Bilden passade så fint tyckte jag

Femte inlägget på en dag. Nu händer det grejer vill jag lova!

Jag känner mig tacksam, glad, lycklig och fri! Jag lyssnar på worshipmusik (gospel) och älskar Gud idag! Och när jag älskar Gud så älskar jag livet, mig själv och er och typ det mesta som är bra!

Åhh jag vill bara dansa!

Nu är det hopp om livet. Sorgen har lättat en aning och jag känner mig småmysigt glad för första gången på ett par dagar!

Jag kan inte riktigt hitta uttrycken för att beskriva känslan. Så ni får vara utan när jag njuter!

Puss på alla vackra!

Ännu mera sorg. Jag pratade med Hanin, började gråta och när vi la på kom det värsta gråtattacken sen pappa dog tror jag. Nu känner jag mig mest tom. Fast lättad. Och tacksam. För att det äntligen kommer! Det finns fortfarande en del av mig som skäms, som tycker att det är pinsamt att känna så här och ännu värre att berätta om det. Men jag tänker inte lyssna på den sidan. Jag måste tillåta mig själv att känna, och jag vill skriva om det för att det hjälper. Det hjälper mig att sluta skämmas när jag berätta om det. Och jag berättar inte för alla (för ganska få faktiskt) IRL. Så bloggen får agera kanal. Okej, min vänner närmast hjärtat berättar jag för.

Åh. Nu släpper det verkligen. Så skönt! Att vara nykter alkoholist i tillfrisknande is the shit!

Joråmensatte. Fem nya sidor resultat/analys och diskussion klara! Inte illa på en timmes söndagförmiddag! Nu ska jag finputsa vår gemensamma del (vi fick ju en del kritik på opponeringen) och sedan mejla den till bästa kollegan som lovat att lämna in min också!

Det går bra nu!

Fan vad tungt det är nu. Jag vaknar efter hemska drömmar med smärta i hela bröstet, jag har svårt att andas och vill egentligen bara gråta. För efter tårarna så släppet det en aning. Det här är lite galet. Jag har inte varti med om det här förut. Men jag litar på att det är bra för mig, och att jag inte får mer än jag klarar av. Idag blir det PM-skrivande och så ska jag försöka ta mig iväg på möte också.

Jag är på jobbet. Går delad tur idag vilket innebär 7-12.30 och 16-21.30. Jag var så trött idag så jag skulle stanna på jobbet på rasten och sova och eventuellt plugga tänkte jag. Nu försökte jag sova, men så fort det blir tyst och lugnt som kommer smärtan i hela magen och över bröstet. Jag får svårt att andas och sen kommer tårarna. Det har verkligen hänt något nu. I två år så har jag gnällt över att jag inte kan gråta. Nu gråter jag varje dag.

Men tårarna är en befrielse. Sorgen och smärtan lättar efter att jag har gråtit. Den kommer tillbaka men det blir lugnt en stund. Och när jag har gråtit färdigt så är jag övertygad om att det kommer ha lättat helt. Till dess så är det bara att sitta still i båten som min sponsor alltid säger.

När jag var i behandling 2007 så hände det en massa saker med mig känslomössigt, den handlade väldigt mycket om att få mig att inse (känslomässigt) att jag skadar mig själv och andra när jag dricker alkohol. I början förnekade jag mest, att jag hade de konsekvenserna som jag har. Något som hör till. Men det hände något en dag och jag kunde inte förneka längre. Jag kommer inte ihåg själva grejen, men jag kommer ihåg att jag mådde otroligt dåligt. Och det värsta av allt var att jag inte kunde sluta le. Jag var inte glad, långt ifrån, men mina mungipor var fastklistrade vid öronen. Jag kommer ihåg hur de andra tittade på mig och tyckte synd om mig. "Du lurar ingen" sa deras ögon.

Anledningen till att jag log var för att det var mitt försvar. Från barnsben så lärde jag mig att ett leende var bästa flykten från smärtan. Ingen behövde se att jag mådde dåligt. För om jag mådde dåligt så var jag dålig.

I två år så har jag strävat emot att kunna känna. Att vara ärlig med mina känslor och tillåta mig att ha dem. Jag har haft otroligt svårt för att gråta. Mest har min sorg, när den har kommit, suttit som en sten över bröstet, som jag skrev i texten nedan.

Nu har det hänt massor med mig känslomässigt. Egentligen så kan jag se att det började innan jul.. Fast mest sen ett par veckor tillbaks.. En propp har liksom lossnat. Och jag gråter jättemycket. Hanin trodde inte riktigt på mig när jag sa att jag brukar ha svårt för att gråta. Och jag kan se att det kan vara svårt, med tanke på att jag gråter massor nu.

Men jag tror att det är detta som gör att jag vandrar ut i friheten som en lyckligare människa. Okej, det var lite skoj, men lite åt det hållet faktiskt! Och jag vet ju att Gud har en plan, och den brukar vara bra!

Nu vet jag vart jag ska tatuera mig. På ryggen. Där ska min ledsna lilla tjej vara. Hon som söker tröst hos Gud. Jeeij! :)

Sorgen ligger som en sten över bröstet.
Får svårt att andas.
Om jag kunde gråta så skulle det släppa. Stenen skulle lätta.
Men jag gråter inte.
Istället ler jag.
Jag låtsats att den där stenen inte finns.
Jag ler och säger att jag mår bra.

Åh! Jag pratade med min sponsor ikväll. Jag grät. Det är så skönt. Det är skönt att gråta, men det är framförallt helt fantastiskt när jag pratar med henne och förstår lite mer av vad det som jag går igenom handlar om. Jag ÄLSKAR mitt program!

Nu ska jag ha flera dagar på raken i Västerås. Vilket också känns skönt. Jag behöver landa i mig själv och i min kärna. Min kärna är mitt hem, mina möten, mina vänner och så vidare.

Mamma ligger på lassarettet. Magen har pajat igen. Hon får dropp och mår skit. Jag ska försöka åka dit i helgen. Älskade mamma!

Här bloggade jag om att det kanske var överambitiöst att tro att jag skulle klara gymnasiet på ett år och sedan söka in till Socionomprogrammet HT 2009. På tisdag börjar jag termin två på programmet. Det går fort att glömma hur det var förut, och ta dagens situation för givet.

Hanin har visat mig "The Secret" jag vet inte om det var attraktion eller var det var, men vetskapen om att jag kunde skaffa mig ett slutbetyg och komma in på på det program jag drömt om på högskolan, gör att jag är rätt så säker på att det går att uppfylla sina drömmar. Så det så.

Today is the day! Första opponeringen idag. Jag känner mig taggad. Mitt PM är inte så bra som jag skulle vilja, men det ska bli spännande att höra vad klasskamraterna ser!

Min nervositet ligger faktiskt mest i att ge kritik. Jag vill göra det på ett ödmjukt och fint sätt, dessutom är jag rädd för att jag har fattat helt fel. Vilket ju inte skulle vara särskilt farligt! Men men så fungerar jag!

SJ ville inte eskortera mig hem idag. Så jag hamnade hos Hanin igen. Det är helt fantastiskt att jag har en Hanin att sova hos när SJ strular!

Hon pluggar, jag slappar och imorgon är det skola för första gången på tre veckor! Jeej!

"Undrar om det känns så här skönt efter att man har fött barn också" Hanins morgonfunderingar medans hon skurar golv. Jo känslan är säkert lätt att jämföra.. skura golv och föda barn.

Men det är härligt att vakna klockan nio av att Hanin skurar toaletten, även om hon gör det innan frukost! :)

Tacksamheten och kärleken till livet slog till. Och det vill jag dela med mig av. Livet ger verkligen både glädje och sorg. Jag har varit jätteledsen den senaste veckan, säkert en massa gamla känslor som behöver få komma ut. Och det är tufft. Men om jag inte hade det så skulle jag heller inte kunna känna kärleken och glädjen. Lyckan över att känna kärlek för och från andra!

Jag vet att jag är precis där det är menat att jag ska vara i livet. Och det är fantastiskt! Jag dansar inte av lycka idag, men jag gråter en tår av tacksamhet!

Hemma hos världens bästa Hanin efter mys med klasskamraterna. Jag har så himla fina klasskompisar, jag hade aldrig i mitt liv kunnat tänka mig att jag skulle bli så kär i så många!

Hade en fin stund hemma hos Amelié innan. Hon är bra den tjejen.

Nu ska jag snart krypa ner och snacka skit med Hanin <3

I kväll blir det mys med några av klasskompisarna! Så härligt att vi snart är igång med vardagen igen.. Vill ha föreläsningar, semiarier och lunchhäng!

Amelié och jag går dit tillsammans. Själviskt? Jag vet inte. Men så blir det.

Inlämnat! Äntligen!

Nu ska PM:et seminariebehandlas. Så det blir en vända till efter opponeringen. Det har verkligen varit mycket med det här PM:et.. för att inte tala om att det har varit mycket annat i mitt liv som har gjort att det har varit knepigt att skriva. Men nu så! Lite fokus så! Att plugga med Hanin var också bra, det ska vi göra fler gånger!

Nu blir det Greys och sedan sängen!

Och älvan! Jag ville ha en förändring.. och jag har förälskat mig i älvor. Visst är hon vacker?

Kalle Rosenberg hedrad på Rocklunda. Det var fint!

Jag tycker om min blogg nu. Jag tycker om när jag vågar vara ärlig. Det kan verka lite mörkt, men så känns det inte. Tvärtom. Jag har hopp om livet.

Resten av kvällen - PM skrivande!

Jag provade. Det blev inget. Att det har gjort ont kan ni läsa. Ångrar jag mig?
Inte det minsta. Hon hade kunnat varit mitt livs kärlek. Hon hade kunnat vara min pusselbit.

Första känslan efteråt var jag kommer aldrig ge mig in i det här igen! Fast det vet jag ju att det inte är sant. Om jag får närma mig fjärilar i magen igen så vet jag att jag kommer att hoppa! För sån är jag, jag hoppar!

Det gör ont nu, det får göra ont tills det går över. Det är okej.

Okej. Jag får vara ledsen, det är helt okej. Det är normalt och sunt. Men jag får inte gå in i gamla beteenden, eller det får jag men jag får inte stanna där. Jag får inte självömka, bli svartsjuk, bli bitter, harma och agera själviskt på andra sätt. Det är inte okej.

Så nu slutar jag med det. Och ser på världen med ljus i sinnet. Sorg i själen fine, men ljus i sinnet!

Sorgen ligger som en sten över bröstet. Jag har haft en fin dag som avslutades med bio med svägerskan och brorsan, filmen var ganska kul och jag fick många skratt. Men sorgen är kvar. Och jag tappar tålamodet lite grann. En dag räcker tycker jag. Men det är inte upp till mig, det vet jag ju. Bloggen är bra. Jag behöver ett forum att fundera, känna och formulera.

Jag har gnällt i två år över att jag har svårt att gråta. Den senaste tiden känns det som att jag har gråtit mer än de två åren sammanlagt. Det är nog bra. Fast det känns förjävligt.

När ingen vet när ingen ser din ensamhet
När ingen anar vad som sker, när ingen vet
När ingen håller dig hårt då är det kallt
Det är tomt när ingen vet

Jag vill tatuera in en älva på min kropp. Jag läste en bok om tatueringar på bibblan igår och då kom det! En vacker älva vill jag ha.. helst i en större tatuering med andra saker runt om.. blommor typ.. Åhh det vill jag! Nu har jag surfat runt och hittat lite fina tatueringar som inspiration.

Jag vill ha en "händer i bön" också. Den ska jag klura lite mer på dock. Och jag vet inte riktigt vart på kroppen jag vill ha dem.. Har ni förslag?

Jag såg nu att länken till händer i bön inte alls blev bra. Googla det om ni undrar så ser ni!

Kalle Rosenberg har dött. Mitt i mitt kaos får jag beskedet. Det känns konstigt. Jag går inte alls mycket på bandy längre, inte som förr. Men han har ju alltid varit där. I hela mitt liv har Kalle funnits på bandyn med sina skyltar och sin kärlek för VSK.

Hm.

Bättre? Lugnare i alla fall. Sorg och smärta finns kvar. Hanin tycker att jag är konstig och kanske har hon rätt. Gråter gör jag mycket i alla fall. Och det är bra, helande säger Camilla.

Nu ska jag krypa ner, titta på Greys och bara vara.

Mitt eviga dilemma med den här bloggen är hur privat ska jag vara........
....eller hur mycket av mig själv ska jag visa?
Och det är egentligen inte ett dilemma bara på bloggen......utan i livet......i hela mitt liv har jag försökt att:
dölja
använda masker för att ingen ska se vem jag verkligen är....
....vad jag verkligen
känner
tänker
tycker
gör

Nu handlar mitt liv om motsatsen. Att vara
ärlig
avskalad
naken
mig själv

Jag är det här. Varken mer eller mindre. Men det är läskigt. För om jag visar att jag känner och vad jag känner så öppnar jag också för att bli sårad. Trampad på. Utnyttjad. Fast egentligen tror jag inte det om mänskligheten, vem gör så egentligen? Det kanske bara är ett uttryck för min bild av mig själv?

Jag är sorgsen, ledsen, har smärta i hela bröstkorgen. Jag försöker plugga och prata med andra men det gör ont konstant. Och det är okej. Det får göra ont. Men jag vill berätta om det. Jag vill det! För att när jag slutar försöka bära allting själv så blir jag friare. Jag är inte sjukare än mina hemligheter. Och de är inte så många längre.

Men av hänsyn till andra inblandade så skriver jag inte ut allt. Mer än mina känslor. För de tar jag ansvar för.

Jag tror på en mening med allt. Och att jag är precis där jag ska vara i livet. Jag förstår också att jag ibland behöver sorg och smärta för att lära mig och för att växa. Men det betyder inte att jag gillar det. Och den här förlusten är jag inte riktigt sams med. Inte alls faktiskt. För det gör ont, och ibland är det okej. Men inte den här gången. För jag vill inte. Jag vill inte vara med den här gången. Fuck this!

Äntligen!

Back on track! Fixar med allt som jag legat efter med och tagit pauser ifrån, valberedning, arosmötet, tentaplugget och litteraturen till nästa kurs! Jäklar vad det flyter nu!

Det blir en helkväll och framfrörallt en heldag imorgon, men vad gör det? Nu kör vi!

Tandvärken var en infekterad visdomstand. Huvudvärken troligen en följd av infektionen. Tandläkaren spolade rent och gav mig ett recept på kåvepenin. Nu ska det blir bra!

Dagen och kvällen ägnas helt åt tentaplugg nu! Heja Heja!

Jag har fått tandvärken från helvetet. Visdomständer som håller på att växa ut och det ger mig huvudvärk också. Konstant huvudvärk som inte släpper. Och mitt i allt detta ska jag skriva PM. Jag har tandläkartid halv två idag, och det är bara att hoppas att de kan göra så mycket som möjligt så att värken släpper.

Jag såg precis att det sista inlägget 2009 också var inlägg nummer 400. Häftigt!

Jag är så himla nöjd med min nyårsafton! Den var så fin! Vi var typ 15 pers.. Den yngsta tre och äldsta vågar jag inte gissa...men 30 + i alla fall ;) Alla var nyktra, det var god mat, mycket chips och många skratt! Kramhög med mina tjejer och tolvslaget med Amelié, maffia och med andra ord. Åhh det var så bra!

Jag har så fina fina vänner!