Jag är så provocerad och förbannad just nu så jag måste skriva av mig. Jag tittade på debatt i SVT play från i veckan. Programmet handlade om jämställdhet i familjen. Om vi nu ska titta på jämställdhet bara som en fråga om barnuppfostran kontra arbete vilket jag tycker är galet till att börja med. Men fine, jag ställer upp på det. De hade en hel hög konservativa, bakåtsträvande biologister på plats. Visst har jag hört deras argument och livsfilosofi tidigare, men jag fick världens huvudvärk av att se flera stycken samlade i samma program.
De anklagar på riktigt feminismen för allt som kan vara ett problem inom familjer.
Nummer 1, att en barnfamilj har svårt att få det att gå ihop med ekonomi, tid för barnen, disk, städning, kärlek, egen tid och allt annat är nog inte så konstigt, jag lever inte i en familj men tycker ändå att det är svårt att få allt att fungera smidigt. Vad tusan förväntar vi oss? Att livet ska vara som en jäkla räkmacka där allt bara fungerar?? Det är väl knappast feminismens och jämställdhetsrörelsens fel?
Nummer 2, två kvinnor var hemmafruar och beklagade sig över att deras val, betraktas som fel val i samhället, och de hävdar också med bestämdhet att det är statens fel att de inte har pension, osv.
Jämställdheten handlar inte om att kvinnor som vill vara hemma inte ska få det, det handlar om alla de kvinnor som inte har det valet! Alla som inte kan välja mellan att vara yrkesarbetande eller hemmafru. På grund av att mannen tjänar mycket mer, på grund av att hon är ensamstående, på grund av att hon inte haft möjlighet att utbilda sig eller what ever! Och det handlar också om alla de pappor som inte vill annat än att vara hemma med sina barn på samma villkor som mamman! Och väljer man att göra sig beroende av sin man, på riktigt, ja då får man kanske bita i det sura äpplet och inse att man är ekonomiskt beroende av honom for life. Tycker de på riktigt att det ska finnas ett pensionssystem för de som väljer att inte arbeta? Det vore ju världens tillbakagång om vi skulle se hemmafru eller hemmaman som ett arbete som ger pension, därför att ja, jag tycker att det är framsteg att kvinnor numer har hyfsade chanser i arbetslivet, även om vi har mycket kvar att göra.
Och det som nästan är värst i den här diskussionen är att de på allvar tycker att det är ett arbete att ta hand om barnen! Vad är det för syn på barn och föräldrarollen?
Ah Gud det var så mycket mer, men nu har jag fått ur mig den värsta ilskan. Det var länge sedan jag gick igång så här!
Det är klart att det är knepigt att få livet att fungera när man har barn, men snälla vänner, skyll inte det på feminismen? Det är för tusans feminismens förtjänst att vi överhuvudtaget har en möjlighet att diskutera de här frågorna.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar