Kyss mig

Jag har äntligen sett fantastiska "Kyss mig". Jag är helt tagen av känslan och irriterad på att de bästa kärleksfilmerna alltid slutar när det blir bra. Jag vill se smärtan, men också mer av det fina!

Jag får glädjas åt att jag ska fira kärleken imorgon på Anna & Gabbes bröllop. Det får duga som kompensation för bristande lycka i filmen. Åh vad fin den var. Vad fina de var!

En sak slog mig, i filmen säger pappan "ja helt normalt är det ju inte, ingen förälder vill väl att deras barn ska vara flata eller bög". Jag kan inte låta bli att tänka på min mamma. Som med glädje skulle gå i stolta föräldrars sektion i prideparaden och som utan problem skulle presentera två svärdöttrar för världen. Det borde vara en självklarhet, men det är inte det. Jag är otroligt tacksam för min mammas stora stöd, jag hade inte varit den jag är utan det.

Det är en fantastisk frihet att veta att det inte är könet på min blivande kärlek som avgör om mamma tar hen till sig eller inte.