Okej. Jag ska snart skriva tenta. Men innan dess måste jag få skriva ur mig mina lördagstankar om mitt parti.

Håkan Juholt skriver idag på DN debatt om vilken riktning Socialdemokraterna vill ta. Samma dag skriver Åsa Petersen i Aftonbladet om Socialdemokratins problem.

När jag läste Juholts debattartikel tänkte jag: äntligen! Jag har väntat så länge på att S ska vända sig utåt. Till väljarna. Till alla som inte är på förtroenderåd eller andra partiinterna sammanhang. Till alla som lider konsekvenserna av den borgerliga politiken. Till alla oss som längtar efter en opposition.

Det är ett steg på vägen. Men det räcker inte. För det räcker inte med en enkel lösning. Jag delar Åsas analys. Det som mest gör mig orolig är bristen på självinsikt som jag upplever. Vi kan inte skylla på någon annan att vi har 25% väljarstöd. Media var precis lika borgerlig när vi hade 45%.

Jag tycker inte alls att all rapportering är korrekt, tvärtom. Men vi kan inte ändra medias rapportering. Däremot kan vi välja hur vi vill använda det som kommer fram.

Igår i Skavlan sa Liv Ullman till Juholt: När jag ber om ursäkt brukar det vara för att jag har gjort något fel, på dig låter det som att du ber om ursäkt för att du har gjort rätt.

Det ligger mycket i det. Jag håller med om att bostadsaffären var kraftigt överdriven. Men om det nu är Juholts hållning. Varför ber han då om ursäkt? Det är klart att det inte är trovärdigt.

Det är precis lika illa som de politiska svängningarna har varit. Först är vi för svenskt deltagande i Libyeninsats, sen vill vi tidsbegränsa. Sedan är vi för olika medborgarskap, dagen efter emot. Det här är inga småsaker. Det är viktiga frågor, framför allt den senare, och jag förväntar mig att mitt parti har en bättre ideologisk kompass än så.

Man klantar sig inte och stödjer högerpopulistiska förslag om man är sosse. Det är så enkelt.

Nästa problem är att de som öppet kritiserar svartmålas, som om de inte skulle vilja ha en sosseregering.

Vi inom socialdemokratin måste våga göra upp med våra interna strukturer. Vi måste våga kritiskt titta på vilka brister vi har, för alla har brister. Just nu är det våra som står i vägen för vår politik.

Samtidigt som vi gör detta internt behöver vi bedriva en aktiv oppositionspolitik. Vi måste orka med att göra både och om vi ska ha en chans att få en ny regering 2014.

Nu skulle jag vilja att Håkan gör en ordentlig pudel. Inte en gällande bostadsaffären. Inte någon halvhjärtad (eller ohjärtad) ursäkt för något han själv inte tycker att han gjort fel i. Det är nämligen inte ödmjukhet, det är respektlöshet.

Jag vill ha ett ärlig uttalande om de politiska misstagen. Jag vill samtidigt höra hur Juholt och partiledningen tänker rätta till det som blivit galet. Hur mångfaldsfrågan ska stärkas i partiet, hur feminismen återigen ska få ta plats och på vilket sätt vi har lärt oss av vårt misstag att nästan stödja ett SD-förslag.

Det kombinerat med en partiintern översikt över våra strukturer, vårt slutenhet och att vi bedriver en politik i linje med dagens DN-debatt. Det vill jag se. Jag nöjer mig inte med mindre.