Jag har totalt gått ner ca 20 kg (det kan vara plus/minus något kilo nu, det var ett par veckor sedan jag vägde mig). Sen ett tag tillbaka har jag fallit ur mina matvanor och ätit mycket godis. Inte mycket som jag åt förut, men näst intill dagligen lite mörk choklad. Eftersom att jag har en fallenhet för beroenden tar det inte lång tid för mig att börja äta godis med mer socker i.
Här om dagen kom jag till en vändpunkt när jag insåg att jag helt plötsligt kände mig stor igen, (tjock egentligen men jag tycker inte om att använda det ordet) och missnöjd med det jag såg i spegeln. Jag blev verkligen jätteledsen.
Igår kom en klänning som jag har beställt och jag var rädd för att inte komma i den (eftersom att jag känner mig så stor så tänkte jag att jag måste ha gått upp i storlek). Det hade jag inte alls. Klänningen satt jättebra, nästan på snudd för stor på vissa områden.
Det här med kroppsuppfattning är verkligen hemskt. Jag behöver en morot för att fortsätta med mina sunda vanor, så jag behöver en kalldusch ibland.
Problemet är att det är så djupt förknippat med min självbild, det skapar verkligen ångest. Jag blir otroligt ledsen av att skriva det här, inte för min egen skull. Jag mår bra ändå, jag har så mycket kunskap om mig själv och samhället att det inte äter upp mig. Men jag tänker på de som inte har det. Framför allt de yngre, som inte alls kan resonera kring känslor och samhällsideal.
Sanningen om oss själva stämmer inte. Det är en subjektiv uppfattning som kommer av våra känslor inför oss själva på något sätt. Och ändå fortsätter vi hetsa. Jag gör det också. Jag är inte heller immun mot det här samhällets utseendefixering. Jag blir bara lite mer ledsen kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar