Jag får ingenting gjort verkligen. En hel dag har gått och jag har inte skrivit många rader. Det handlar inte om någonting annat än ren lättja. Jag har ett litet barn inom mig som bara sätter sig på tvären och säger jag vill inte! På riktigt.

Så nu tar jag ett vuxet beslut att åka till skolan och sätta mig där jag har färre saker som distraherar mig. Så blir det.