Jag har haft en motvilja till att ta tag i det jag skrev om i förra inlägget, nu förstår jag varför. Smärtan kom över mig med full kraft nu. Så länge jag inte gjorde något kunde jag väl hålla den tillbaka. Jag visste inte ens om jag skulle protestera. Men bästispappa sa: du får väl kämpa för din sak. Så då var det bara att göra. Han är en jag har valt att lyssna på.

Jaja, sova lite kanske? Att somna före 20 är ingen hit, då kan man vakna innan midnatt och vara pigg. Well well. Jag har fått en del konstruktivt gjort i alla fall.

Godnatt!