Jag har fått svar av landstingsrådet Juha Rundgren. Just nu känns det bara tyngre. Jag ska formulera ett inlägg där hans svar ska få komma fram, tillsammans mina tankar kring det. Nu har jag inte tid. Jag ska snart fira Lucia med barnen. Problemet är att tårarna inte vill sluta rinna. Det hade varit mycket skönare om någon hade kunnat ta ansvar. Nu lämnas ansvarsfrågan hängandes i luften och jag står ensam, utan möjlighet att framföra min sak, utan att få min rätt till den här vården prövad. Att Juha, i slutet av sitt mejl, "önskar att jag får rätt till den vård jag behöver" känns mest som ett skämt. För det får jag inte verkar det som, och för det tar ingen ansvar.