Camilla tycker att jag är dålig på att underhålla mina läsare. Hon har nog rätt. Det har bara varit mycket. Stunderna då jag suttit ner för mig själv för att i lugn och ro reflektera har inte existerat.

Julen har kommit och gått. Det var fantastiskt skönt att åka hem till mamma. Jag kände redan på tåget upp hur stress och oro började rinna av mig. Julafton blev inte helt okomplicerad för mig emotionellt men klart bättre än tidigare år. Jag kände mig så ompysslad och omhändertagen av mammas matplanering och lagning. Bara en sån sak som att hon hade köpt en mörk chokladkaka åt mig. Det är lyxigt.

Nu laddar jag om för nyår hos Emmeli och Magnus i en annan mellansvensk skog. Dagarna här emellan är lugna och sköna. Hänger en del med bästis, har världens mysigaste Irma (hund) på besök och landar lite känslomässigt.

På torsdag har jag nästa tid hos terapeuten. Den sista på frikortet. Då ska vi ha samtalet som ingen av oss har velat ha och som vi därför skjutit upp, samtalet om kostnader för min fortsatta behandling.