söndag 4 december 2011

Lundsberg

Jag har ägnat kvällen åt att titta på veckans avsnitt av Debatt och Kvällsöppet. I båda programmen avhandlades skolverkets rapport om eventuell pennalism på skolan Lundsberg. Det påminner mig om ett blogginlägg jag skrev när jag bloggade på Aftonbladet. Ett ganska kort inlägg om en artikel som lyfte fram att det förekom kamratuppfostran med tillhörande pennalism på skolan. Det inlägget fick massor av kommentarer och det urartade till en ganska otrevlig debatt där jag kallades flera fula saker.

Det fanns också fd elever ska jag säga som var kloka, resonerande och respektfulla. Men en sak slår mig efter kvällens två avsnitt. Det är som att man inte får kritisera Lundsberg. De går i försvarsställning direkt och blir så himla upprörda. Det är nästan ett sekteristiskt beteende. Det är den bästa skolan jag har gått i! Helt fantastisk!

Men kom igen, vem har inte några negativa erfarenheter av sin skola? De jobbigaste åren i livet är skolåren, jag har svårt att tro att det inte finns något negativt alls med de åren bara för att man tillbringar dem på Lundsberg... Det är helt enkelt inte trovärdigt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tycker iofs att det det är vedervärdigt när det kommer fram att elever far illa vid vilken skola som helst i Sverige, både kommunal och privat. Så ska inte skolväsendet se ut i landet. Däremot så förstår jag inte ditt inlägg. Om elever från en skola träder fram och säger att dom verkligen trivs och att det är det bästa som hänt dom varför inte fira att det verkar vara möjligt att uppnå en sån skola? Visst händer det saker på Lundsberg ibland, precis som på alla skolor runt om i landet men med vansinnigt mycket lägre frekvens och framförallt med resurser att ta vid konsekvenser när sådana situationer uppkommer. Att du lyfter fram att det verkar vara för bra för att vara sant och därmed handla om sekerisitiskt beteende är småsint och saknar argument som stöder ditt resonemang. Jag blir ledsen när vuxna individer tar till med såna här retoriska knep och svartmålar en hel generation ungdomar på en skola. Som vuxen, och speciellt när man är offentliga med sina tankar som här, har man ett otroligt stort ansvar att värna om barnen i samhället, fattiga som rika, för de har inte valt sin familj eller den miljö dom växer upp i. Därmed har du en skyldighet att uttrycka dig sakligt och inte föda på en redan dagisnivådebatt genom att slänga dig med uttryck som sekteristiskt och inte lyssna på de barn som älskar sin skola så mycket att de är redo att bemöta vuxenvärldens sneda blickar, förutfattade meningar och hårda ogrundade teknik.