Okej. Så här. Landstingsrådet svarar att St:Lukas valde att inte delta i upphandlingen. Det visste inte jag, men jag förstår att de valde att inte göra det på grund av att det efterfrågades KBT och det jobbar de inte med. Rundgren förklarar också att han som politiker inte är delaktig i en upphandling förrän någon blir missnöjd. Om det stämmer, har inte bara jag ett problem, då har vi ett demokratiskt problem. För om beslutet att landstinget enbart ska erbjuda psykoterapi på kognitiv bas har fattats av tjänstemän kan jag inte ställa någon till svars. Det är en demokratisk brist.

Jag antar att jag mot min önskan får fortsätta att göra det jag kan. Jag har kontaktat patientnämnden och jag kan skriva en insändare. Det är väl i princip de möjligheterna jag har.

Jag hade önskat att det var mer som i myndighetsutövning. Då har man rätt att söka och få ett beslut, som man kan överklaga. Så fungerar inte landstinget. Någon kan säga nej och då är det så.

Någon kan säga nej och alla kan hänvisa till att någon annan är ansvarig. Kontentan blir att ingen tar på sig ansvaret och jag får ingen behandling.

Blev det bra tyckte vi?