Jag tittar på partiledardebatten i Agenda, som just nu har paus för Aktuellt, och funderar på skillnaderna i svensk politik. Jag tycker väldigt ofta att jag får höra att det inte finns några skillnader mellan blocken längre. Jag försöker förstå på vilket sätt, och kanske är det så att debatttekniken som partiledarna använder sig av gör att det framstår som att alla ljuger, att alla vill samma sak och att ingen tar ansvar för landet. Jag vet inte, men jag tycker att skillnaderna i kväll har framgått väldigt tydligt, inte minst i fråga om värderingar.
Vänsterblocket pratar om A-kassan som en viktig omställningsförsäkring när oturen är framme och man förlorar sitt arbete. SJÄLVKLART ska det finnas ett system som tar hand om den som har haft ett jobb, och som utan att på något sätt ha bidragit till det själv, har förlorat det. Vilket typ av välfärdsland vore vi utan det? Det kallar högern för bidragspolitik. Det är ju ett hån mot mig och alla andra som betalar dyra avgifter varje månad för att ha en försäkring, i mitt fall ligger avgiften på 600 kr/mån.
Högern pratar om skattesänkningar som en jobbskapande politik, när deras skattesänkningar i själva verket innebär att de som redan har mycket får mer. Medan vi som inte har i överflöd får klara oss. Studenter, sjuka, arbetslösa och pensionärer får inte vara med. Jag blir inte ett dugg upprörd över att en person med en inkomst på 20 000/mån får en skattesänkning på 1000 kr. Men jag blir upprörd över att en moderat riksdagsman får 150 000/mån i skattesänkning.
Nu börjar debatten igen, kanske blir jag taggad till ett ytterliggare inlägg.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar