Igar var vi som jag kanske skrev hemma hos en morbror till Hanin. Hans dotter satt och pratade med oss och Hanin berattade om min planerade resa till Jerusalem och Tel Aviv. Hanin skojade om att de kunde skicka med mig en vaska (de far ju inte komma in i Israel for att muslimer brukar spranga sig sjalv dar enligt Israel) da tittade kusinen sorgset och sa: Ah, jag onskar bara att jag fick folja med.
Sa jakla sorgligt ar det, jag far inte ta med mina kompisar pa resan pa grund av deras religion och ursprung.
Hursom sa tror jag att jag skiter i Tel Aviv. Jag vill nog verkligen inte aka till Israel. Inte efter allt jag fatt se har. Ni ska fa se bilder och lasa historierna nar jag kommit hem.
Nu ar jag trott och ska sova.I natt sover vi hos Falastin, en av systrarna. Hon och Sabeth (hennes man) har fem barn. Men det stoppar dem inte fran att ta in mig och Hanin. Sadan ar gastvanligheten har.
2 kommentarer:
Vilken slående beskrivning av bristen på frihet, samtidigt som det är så svårt att föreställa sig det med den friheten man själv ånjuter.
Ja jag har redan, utifrån dina beskrivningar i bloggen och sms jag fått från dig, gråtit några skvättar när jag tänkt på och diskuterat människors situation i tex Palestina. Jag har även känt en enorm tacksamhet över mitt fria Sverige. Jag fick ta del av historier från vår kollega S. (på vån. 3) om hennes upplevelser av krig. Jag känner att jag behöver veta, jag vill veta och jag tycker att alla borde veta att det finns många människor som inte är så fria som vi är i Sverige.
Jag älskar dig!
/Bästis
Skicka en kommentar