Jag sitter i mörkret framför datorn och tänker på mina vänner och känner en sån enorm tacksamhet. Jag har alltid varit social och haft lätt för att träffa folk. Men i nykterheten har jag fått upptäcka något annat. Vänskap. På riktigt. Och det är kanske det finaste jag känt.

Det började med tjejerna som gått före mig i programmet. Jag hade en sån tur att det fanns vackra brudar i min ålder i gruppen. I nykterheten så har mina vänner bara blivit fler och idag är ni så många att jag spenderar en del tid med att önska att jag fick träffa er oftare. Vilken otrolig gåva!