Nu är det dags. Väskorna är packade och jag väntar på min skjuts till arlanda.

I går kom flygrädslan över mig så kraftigt att jag inte kände mig säker på om jag vågade åka. Idag är jag rädd, men inte så att den tar över helt. Jag ber mina böner och sen är det bara att hoppas på att det bär. Mer än så kan jag inte göra. Men jag ber inte för att planet inte ska störta, jag ber om att jag ska slippa vara rädd. Det är mer inom min kontroll.

Annars ser jag fram emot en häftig upplevelse. Jag hoppas på att få äta mycket arabisk mat och krossa några fördomar. Det blir min första resa till ett land under ockupation. Det ska bli spännande.

So long vackra vänner!