Är mitt uppe i gårdagens dokument inifrån och kände att jag behövde en paus för att skriva av mig, jag blir så himla ledsen. Programmet handlar om det som jag bloggat om förut, uppfostringsmetoder av barn och supernanny. Det visar sig att det finns ett "program" för föräldrar i Sverige (med amerikanskt ursprung) som heter Föräldrakraft. I det får man lära sig att uppmuntra barn som gör bra saker (typ går och lägger sig i tid) genom att krama, pussa och tala om vilket fint barn jag har. När barnet inte sköter sig så får man lära sig att ignorera beteendet (för vi kan ju inte ignorera barnet säger damen som har översatt programmet) där finns råd om hur man gör, inte titta på barnet, inte prata med barnet och inte ta på det. Det är bäst att stå upp för annars kan barnet vilja krypa upp i knä. Jag blir så ledsen så att jag nästan gråter. Ett litet barn som söker kärlek hos mamma eller pappa ska inte få det. Och att säga till ett barn, helt baserat på barnets prestation, att jag har världens finaste barn. Lär barnet att om jag gör bra så är jag bra. Det går också emot allt jag tror på när det gäller självkänsla. Ett barn är bra, oavsett prestation!!!
Jag ska titta vidare och kanske skriva mer, ursäkta röran men det här inlägget kom helt ifrån känslan jag fick av den första kvarten av programmet.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar