Ååååh idag är livet så där fint. Det är både och i mig, i mina känslor, men kärleken och tacksamheten för livet finns med rätt så starkt. Det tar liksom lite överhanden idag. Jag trodde att jag hade förälskat mig, träffade personen ifråga och tror det inte längre. Skrattar åt mig själv och min förmåga att lura mig själv. Jag är tacksam för min förmåga att hantera min impulser idag. Och för mina vänner (tack för allt bästis!) som lyssnar och dissar min dyssighet. Idag är jag fri att välja, på riktigt. Jag kan säga ja eller nej. Det är stort. Jag blir inte ihop med någon vem som helst bara för att kicka på förälskelse eller för att slippa vara ensam. Jag är hellre själv än med någon som inte på riktigt får mitt hjärta att sjunga. Det är fan stort.

Jag har tittat på "Till det som är vackert" också och det bidrar säkert till min tacksamhet. Jag använder inte min kropp idag för att utöva makt och kontroll eller för att känna mig älskad och värdefull.

Idag duger jag som jag är. Det är stort!