Fan det känns tungt nu. Någonting hände idag som fick det att börja värka i hjärttrakten. Jag vet inte vad. Det är okej. Det får vara där tills det är klart. Då får det försvinna.

Mia har tagit livet av sig. Det är sant. Jag kan knappt tro det själv och flera ggr kommer jag på under dagen "herregud hon är verkligen död". Då gör det ont. Inte för att vi var särskilt nära. Men för att hon var en lika vacker varelse som vi andra och för att hon var värd ett fint liv. Hon var värd att leva vidare.

Jag har känt det hon kände, eller det jag kan tänka mig att hon kände. Känslan av att världen blir bättre om jag inte finns i den. Känslan av att inte orka leva med mörkret.
Men det jag aldrig sa till Mia var att det går att hitta ljuset. Rösterna som pratar i mörkret ljuger. Världen är inte en bättre plats utan Mia, och den hade inte varit en bättre plats utan mig. Det som har hänt istället är att många människor har förlorat en del av deras hjärta. De har förlorat sin Mia. Vi har förlorat vår Mia.

Världen blev bara en sorgligare plats Mia. Inget annat. Inte bättre någonstans.