Det finns massor av saker att starta bloggen med. Och jag väljer att börja med att skryta över mina två timmars träning igår. Först Zumba som var svettigare än någonsin för att jag börjar lära mig stegen och kan hänga med nu, sen cirkel och det var typ upplagt som en skitjobbig gympalektion, ni vet upphopp, armhävningar. springa massor och sånt där annat osympatiskt. Men jag fixade det! 1,5 h in i träningen ville jag kräkas. Men jag var kvar och ni märker väl att jag är nöjd?
Ikväll blir det step-up. Det är ju favoriten all time. Förra veckan blev det inget så det ska bli kul!

Jag tänker också på en sak som jag inte nämnt alls i bloggen för att jag inte riktigt har orkat känna på det. Det handlar om Japan. Det går inte att med ord försöka förstå vad som har hänt. Mina räcker i alla fall inte till. Inte nog med tsunamin, dessutom härdsmälta i tre kärnkraftsreaktorer. Det här är större än vad någon av oss förstår tror jag. Och jag andas inte ut för att vi bor så långt bort, eller känner att vi kommer klara oss. Tvärtom skrämmer vårt avfall och våra kärnkraftverk mig mer. Hur säkra lösningar vi än hittar på, så händer saker som vi inte kan förutse. Jag har sagt det i debatter men blir oftast hånad av motståndarna. Den här katastrofen visar återigen att vi måste tänka om. Det kan hända här också.

Idag tänker jag på offren, de som dött, de som förlorat någon de älskar och alla människor som är utan hem. Men också på alla de som nu är livrädda för vilka konsekvenser detta kommer få framåt. Min kärlek till er!