fredag 4 mars 2011

En rektion efter ha tittat på debatt. Den här gången handlade programmet bland annat om bloggerskan Kissie. Kritiken mot henne är att hon sprider ett sjukt ideal, att hon är en förebild och att hon borde sluta.

Jag har inte läst Kissie kan jag börja med att skriva. Men i programmet så sades det att hon sprider ett sjukt ideal bland annat för att hon uppmanat på sin blogg att man kan äta barnmat om man vill gå ner i vikt.

Jag håller med om att det låter sjukt. Men jag håller däremot inte med om att vi kan hålla henne ansvarig för att hon som "förebild" för vidare detta till unga tjejer. För helt ärligt, Kissie har aldrig bett om att få bli en förebild. Hon började inte blogga för att ge unga tjejer mer självkänsla och hon är fri att sprida vilket budskap hon vill vidare.

Kissie är bara ett symptom på vårt sjuka samhälle. Det är vi som har skapat ett samhälle där våra barn läser Kissie oftare än vi läser DN:s ledarsida. Bara för att Kissie är ung kvinna så förväntar vi oss att hon tar ansvar för alla tjejer som spyr upp barnmaten efter att ha läst hennes blogg. Vi ställer däremot inte Sean Banan till svars för att unga killar röker mer braj idag än förut. Tvärtom skrattar vi åt honom när han sjunger att han röker på.

Tyvärr Svensson, den dåliga förebilden är inte Kissie. Det är du och jag. Vi som upprörs över att Kissie och flera andra unga tjejer offentligt visar vad vi har gjort av dem. Det är vi som livnär oss på en sjuk samhällsstruktur som lär unga tjejer att de inte duger som de är. De kan alltid bli smalare, snyggare, få större läppar och vitare tänder. De kan dessutom bli smartare, prestera bättre i skolan och vara bättre förebilder för de tjejer som kommer efter. När jag tänker efter så är det ganska befriande att Kissie skiter i förebildsstämpeln. Det i sig är att säga nej till patriarkatet.

Tänk om vi istället kunde sätta ner foten? Sluta köpa de där jävla tidningarna som lär oss att vi inte duger. Skita i bantningshysterin och på riktigt lära våra döttrar att de duger precis som de är. Då skulle Kissie inte ha något utrymme, ingen skulle vilja läsa, i alla fall inte utan att tycka synd om henne. För det är sorgligt, det smärtar mig att se en vacker ung kvinna förstöra sig själv på det sätt som hon gör, med kirurgiska ingrepp, bara för att hon ska kunna få den uppmärksamhet och bekräftelse som vi borde ha givit henne från början. Bara för att hon är hon. För Kissie är, precis som vi andra, unik och värdefull.

1 kommentar:

Anonym sa...

Bland det bästa jag läst på länge!