Sitter pa ett internetcafe i Nablus. Sex kronor i timmen kostar det. Jag skriver bara for att saga att det ar nog sista gangen jag kan skriva innan Sveriget. Vi aker mot Jordanien pa torsdag morgon, allt for att inte fastna och missa planet som gar typ kl. 03.00 natten mot fredag.

Vi haller pa med de sista forberedelserna nu, inhandla diverse presenter och arabiska godsaker. Funderar pa att kopa med frukt hem men vet inte om man far?

Hanin halsar att det ar varmt. Som fan faktiskt.

Vi lever och har det gott i alla fall. Men jag saknar er. Och langtar hem.

Vi ses i Sverjet!

Okej. Nu ar det dags for avfard mot Nablus. Det kanns sadar. Jag gillar inte resorna nar de innebar checkpoints och en del ovisshet. Men det ordnar sig forstas. Det osakra momentet ar hur jag ska ta mig mellan qalandia och Nablus. Qalandia ar checkpointen. Jag hoppas att det finns minibussar dar mot Nablus eller fler som ska aka sa man kan dela taxi. Annars messar jag Hanin som bestaller en taxi fran hennes svagers bolag. Det gar ocksa.

Okej. Nu ska jag forsoka hitta frukost i ett lordagsstangt Jerusalem innan jag ska pa bussjakt.

Okej. Old city klart. Eller jag har inte sett allt. Jag lamnade kartan pa hostelet, men jag vet inte om det hade hjalpt. Jag tror att man ska ga dar med guide om man vill vara saker pa att se alla heliga platser. Jag fick i alla fall ga pa gatan dar Jesus gick med korset och se fangelsehalan dar han satt fangslad. Jag fick ocksa se marknasplatserna bade i den kristna och muslimska delen.

Sa det var bra. Jag har dessutom promenerat oavbrutet nastan i tre timmar. Forutom bussresan imorse. Men innan jag hittade bussen sa gick jag vilse i typ en halvtimme.

Jerusalem ar himla fint och det ska ni fa se bilder pa. Men jag tycker mest att det ar svart och jobbigt. Jag gick in till gamla stan via Damaskusgate dar muslimska delen ligger.
(Gamla stan ar indelad i fyra "kvarter" ett muslimsk, ett kristet, ett judisk och ett armenskt tror jag.)
I alla fall sa ar det fredag och ramadan idag, vilket innebar att Palestinier vallfardar till al-aqsa for att be. Och det var sjukt mycket soldater och poliser overallt. Och nar jag gick darifran sa sag jag att det fanns en Israelisk overvakningsballong ovanfor gamla stan. De anvander sana har jag sett pa tv for att halla kolla pa Gaza ocksa.

Det gor ont i hjartat att se alla de har manniskorna behandlas som djur. Snart ar det min tur igen eftersom att jag maste igenom Kalandija checkpoint for att ta mig tillbaka till Nablus. Det ar imorgon. Nu ska jag hitta mat och en uteservering sa att jag kan njuta av Jerusalem.

Hey

Mamma ringde och informerade om att det var upplopp i Ostra Jerusalem och var radd for att det var just dar jag hade hamnat. Det var det inte. Jag bor i centrala delarna men i Vastra, det som ar Israeliskt. Tur i oturen for om jag hade fatt valja sa hade jag valt ostra. Av politiska skal. Nu hamnade jag har, mest for att taxichaffisen korde fel. Berattade jag det?

Jag hade hittat ett hotel som var ganska dyrt men det fick ga. Sa sa jag adressen till taxichaffisen som korde mig till ett hostel och sa this is it. Och jag ville inte tjafsa, fast jag sag att det var fel. Det visade sig vara ett sjysst hostel i en mycket battre prisklass. Sa det var tur att han inte visste.

Nu ska jag ga over gatan och kopa nagot att ata innan jag kryper till sangs. Klockan ar bara 22, 21 Palestinsk tid, men jag vill upp tidigt imorgon och ta mig till gamla stan. Plus att jag gick upp skititdigt imorse for att jag hade resfeber. Sa det blir en tidig kvall.

Lite mysigt ar det att vara pa hostel igen. Aven om jag inte pratat med nagon sa ar det mys att det alltid finns folk ute i korridoren. Och pa taket dar jag bor satt fyra stycken och mediterade nar jag gick ut for att ga pa toa. Mys!

Okej. Boende ordnat. Ett litet rum i en barack pa ett tak i Jerusalem. Dodgy pa utsidan men riktigt mysigt pa insidan. Jag far frukost, bo ensam med ett eget handfat och dela dusch och toalett. Det ar okej. Det finns dessutom AC.

Nu ar fragan vad tusan jag ska gora? Haha. Det ar svart att varva ner. Jag har tagit en svang runt gatorna vid hostelet. Atit hamburgare och laddat pa mitt mobilkort. Imorgon tankte jag gora gamla stan och Al-aqsa och allt det dar. Kvallen hade jag tankt att ga pa mote, men det visade sig att det inte ar ngt engelsksprakigt mote. Sa det skiter jag i.

Det ar lite svart att vanja sig vid alla Israeliska flaggor och turistprylar, som kylskapsmagneter med texten I love Israel pa.

Pa vagen hit passerade vi nagra checkpoints, det ar en obeskrivlig kansla att se kraftigt bevapnade soldater syna en. Vi slapp stanna, vilket ar skont for det ar sa himla obehagligt att ha dom hangande in i fonstret. Har finns inga checkpoints, manniskorna ar fria. Det ar annorlunda.

Gratis internetuppkoppling pa hostelet gor att jag sakert kommer blogga en hel del harifran. I alla fall om jag inte kommer pa nagot mer att sysselsatta mig med :P

Pa plats i Jerusalem. Jag hamnade i Ostra delen tror jag som ar muslimsk. Nu sitter jag pa ett fancy hotel for att leta ratt pa ett billigt. Jag slits emellan att betala lite extra for att bo pa ett sjysst hotel och att lagga pengar pa roligare saker. Hm. Jag vet fortfarande inte vad jag kanner ar vart vad. Jerusalem so far ar vackert, valdigt likt Nablus an sa lange, men utan bergen och med fler Israeliska flaggor.

Vakten vid checkpointen sov. Det kandes som ett skamt, tva tjejer i tjgoarsaldern skulle kolla vara pass men de sov. Kunde inte bry sig mindre. Det var en skum kansla. Men battre forstas an att de behandlade oss illa. Det kandes som om vi var djur som skulle fosas i gallerforsedda rader sa att vi knappt fick plats med oss sjalva och vaskorna.

Jaja. Nu ska jag leta vidare. Salam!

Nu ar vi aterigen hos Hanins morbror. Han har bjudit ut hela slakten inkl mig pa restaurang i kvall. Nu sitter vi pa taket och fikar och roker vattenpipa med varldens kanske vackraste utsikt.

Jag kanner aldrig helt att jag kan slappna av vid en dator har. Darfor kommer jag att skriva ner mina mesta intryck nar jag kommit hem. Jag ska beratta alla historier jag har fatt berattat om ockupationen. Om Israeliskt fangelse och radsla for att ga ut pa balkongen. Ni ska fa ta del av allt. Bodor, en av Hanins kusiner, sa till mig nyss att hon ville att jag skulle beratta for varlden och Sverige om Palestina och Palestinier. For att hon tycker att fel bild sprids. Jag haller med. Det ar ett strangt religiost muslimskt land och det ar inget som direkt ar hyllat i media.
Sa jag ska ocksa beratta om varmen, karleken och toleransen.

Men nu ska jag nog umgas med mina nya vanner. Som redan bjudit hit mig nasta sommar igen. Eller anytime. Jag behover inte ens ha med Hanin sa hennes svager :P

Mashallah mina vanner!

Sitter aterigen framfor datorn hos Falastin. Hanins aldsta syster. Nablus ligger mellan tva berg. Nablus centrum ligger i mitten och sen gar bebygelsen upp i bada bergen. Falastin bor nastan hogst upp. Eller sa hogt upp som Israelerna har tillatit Palestinerna att bygga. Det ar ju de som bestammer har. Med all tydlighet.

Det ar i alla fall sjukt vackert har. Man ser hela Nablus och de obebyggda bergen runt om. Jag har forsokt att fanga det pa bild. Men jag vet inte hur val jag lyckats.

Imorgon ska vi pa restaurang. Hanins morbror bjuder ut de fyra familjerna som tillsammans blir runt 30 pers inkl alla barn.

Jag borjar kanna mig smatt instangd. Kanske beror det pa att jag ar sprakligt handikappad, eller sa beror det pa att jag ar kvinna. Formodligen bade och. Jag har en valdigt begransad rorlighet. Resan till Jerusalem pa torsdag blir darfor en befrielse. Jag vill kunna prata med expediten, ata pa stan pa dagen och kla mig efter vader inte religiosa seder.

Jag stannar dar ett par natter, men jag vill komma tillbaka senast pa sondag sa att jag hinner umgas lite mer med de fina vardarna innan vi aker hemat.

Puss pa er!

Jag blir sa himla glad av era kommentarer. Om det jag skriver kan fa nagon mer att kanna extra for det Palestinska folkets situation sa blir jag rord och glad. De ar sa varda var karlek och var kraft.

Jag kanner sa starkt att jag behover kanalisera alla dessa kanslor i ett engagemang. Jag vill gora nagot och har nagra ideer. Bland annat att ta med skrivkunniga mamma och fotokunniga Hanna hit och skriva ett reportage om livet i Nablus. Mitt emellan frihet och krig.

Det var en kort uppdatering idag, det massor av folk har sa jag ska umgas istallet.

Puss pa er!

Igar var vi som jag kanske skrev hemma hos en morbror till Hanin. Hans dotter satt och pratade med oss och Hanin berattade om min planerade resa till Jerusalem och Tel Aviv. Hanin skojade om att de kunde skicka med mig en vaska (de far ju inte komma in i Israel for att muslimer brukar spranga sig sjalv dar enligt Israel) da tittade kusinen sorgset och sa: Ah, jag onskar bara att jag fick folja med.

Sa jakla sorgligt ar det, jag far inte ta med mina kompisar pa resan pa grund av deras religion och ursprung.

Hursom sa tror jag att jag skiter i Tel Aviv. Jag vill nog verkligen inte aka till Israel. Inte efter allt jag fatt se har. Ni ska fa se bilder och lasa historierna nar jag kommit hem.

Nu ar jag trott och ska sova.I natt sover vi hos Falastin, en av systrarna. Hon och Sabeth (hennes man) har fem barn. Men det stoppar dem inte fran att ta in mig och Hanin. Sadan ar gastvanligheten har.

Heej.

Jag har langtat efter bloggen och er. Jag vet ju inte vilka ni ar riktigt men jag langtar efter att fa beratta om min resa. Den ar fantastisk hitills!

Just nu ar vi hos Hanins morbror. Det ar en familj pa sex personer och vi ar tre stycken. Vi har atit och nu sitter alla pa taket och dricker kaffe och roker vattenpipa. Nablus ligger mellan tva berg. Husen alltsa staden gar upp i bergen, det innebar att vart man an ar sa har man en fantastisk utsikt. Det ar sa vackert!! Jag bli varm i magen varje gang jag gar ut och ser sanden, stenhusen och bergen.

Idag har det varit varmerekord. 44 grader tydligen. Vi har gjort sa lite som mojligt fram till ramadan ar slut for dagen (typ 18.30) nar vi ater.

Falastin och Fadia (Hanins systrar) och Falastins man tog med oss ut pa ett cafe igar. Det hette Hayat Nablus (Livet i Nablus). Dar samlades massor av folk efter maten for att titta pa en tv-serie som gar varje ar under ramadan. Det var askonstigt, typ 100 pers sitter tysta pa ett cafe och roker vattenpipa och tittar pa tv.

Alkoholkulturen har ar en annan historia. Den existerar inte. Just nu ar det ramadan sa da ar det extra hart men utestallena serverar inte ens alkohol annars heller. Vill man dricka sa koper man det i typ Israel (for de som lyckas ta sig dit) och dricker hemma. Det innebar att hela familjen kan vara ute och umgas, jag tycker att det ar jattefint!

Jag fick besoka en kyrka idag ocksa. Hanin fotade nar jag bad. Det var fint. Vi diskuterar med olika manniskor har huruvida jag far ga in i en moske eller inte. An sa lange ar svaret nej. Jag skulle garna vilja besoka Al asqa i Jerusalem.

Jag tror att det ar allt for nu. Jag ska umgas lite med vardarna ocksa.

Hoppas att allt ar fint hemma i Svedala och att det inte regnar pa er!

From Palestine with love

Jag har redan sa mycket att beratta. Sa manga intryck och kanslor. Jag alskar att bloggen finns. Inte bara for att jag kan kommunicera med er, utan for att jag far sortera, fundera och formulera. Och nu behovs det.

Palestina ar fantastiskt. Otroligt vackert med berg, oken och stenhus. Manniskorna ar otroligt varma och fina. Aven om min existens generar manga eftersom att de inte vagar prova sin knappa engelska. Maten ar gudomlig och gemenskapen en forebild!

Men det finns ocksa en annan sida. Det ar ett land i ockupation. Ett folk utan frihet. Utan ett eget land. Det finns hela tiden pamminelser. Apacehelikoptrar, attackflygplan och nyheter om sjalvmordsbombare eller israeliska armen. Pa gatan saljs halsband med bilder av martyrerna, sjalvmordsbombarna och deras ansikten finns overallt pa stan. Det ar svarsmalt.

Jag planerar att aka ivag pa en egen resa nasta vecka. Jag vill se Tel Aviv och Jerusalem. Jag vill bada i doda havet och be i en kyrka i Jerusalem. Sa lange njuter jag av en gastfrihet jag nog inte har upplevt tidigare.

Puss pa er!

Nu är det dags. Väskorna är packade och jag väntar på min skjuts till arlanda.

I går kom flygrädslan över mig så kraftigt att jag inte kände mig säker på om jag vågade åka. Idag är jag rädd, men inte så att den tar över helt. Jag ber mina böner och sen är det bara att hoppas på att det bär. Mer än så kan jag inte göra. Men jag ber inte för att planet inte ska störta, jag ber om att jag ska slippa vara rädd. Det är mer inom min kontroll.

Annars ser jag fram emot en häftig upplevelse. Jag hoppas på att få äta mycket arabisk mat och krossa några fördomar. Det blir min första resa till ett land under ockupation. Det ska bli spännande.

So long vackra vänner!

Är i kärlek. Vilken gåva.

Jag sitter i mörkret framför datorn och tänker på mina vänner och känner en sån enorm tacksamhet. Jag har alltid varit social och haft lätt för att träffa folk. Men i nykterheten har jag fått upptäcka något annat. Vänskap. På riktigt. Och det är kanske det finaste jag känt.

Det började med tjejerna som gått före mig i programmet. Jag hade en sån tur att det fanns vackra brudar i min ålder i gruppen. I nykterheten så har mina vänner bara blivit fler och idag är ni så många att jag spenderar en del tid med att önska att jag fick träffa er oftare. Vilken otrolig gåva!

Kom på att det var länge sedan jag dansade. Sorgen får finnas där, men den får inte överskugga sånt som är bra. Som att dansa.

Jag städar, lyssnar på musik, plockar och väntar på besök av Camilla och Petra. Vi ska nog spela buzz. Helt ologiskt med tanke på vädret. Men men.

Älskade älskade Hanna ska flytta. Jag funderade om jag skulle skriva det här eller inte. För att det är personligt (mellan två människor). Men bloggen är ju mitt forum för mina känslor så jag tänker skriva. Och Hanna vet. Jag har gråtit flera gånger med henne, så hon vet. Att jag kommer att sakna henne. Att jag redan gör det lite grann. Och att jag älskar henne.

Det är så mycket som kommer. Hanna är en av de första som jag fick träna på att släppa in i början av nykterheten. Jag kunde inte ha relationer. Inte nära.

Ett av mina största minnen är när jag fyllde 24 år. Jag hade varit nykter i 5 månader och ville bjuda hem mina nya vänner men jag vågade inte. Jag ringde min bästis som är den som jag oftast ringer. Hon stöttade mig igenom hela processen och när det var dags så tog hon med sig Hanna och kom upp till Fagersta. De hjälpte mig att handla, göra bål, städa tror jag och allt annat som behövde göras. Medans jag var ett nervöst vrak för att jag hade så svårt att bjuda hem folk.

Utan dom hade den festen inte blivit av. Under de tre åren som har gått så har Hanna blivit en av de viktigaste. En av de bästa.

Att ringa Hanna när jag är ledsen, att erkänna när jag tänker konstiga, knäppa tankar, att vara mig själv med Hanna.... Det är så lätt. Och så är det inte med alla.

Jag kommer att sakna dig! Du är så himla värd den här resan och jag är så glad för din skull. Jag bara älskar dig, och jag älskar att ha dig nära.

Påven Johanna

En av mina favoritböcker sedan länge. Jag har läst den några gånger och jag blir lika berörd varje gång. Den handlar om en liten tjej som föds in i en prästfamilj på 800-talet. Hennes bröder utbildas men Johanna -som inget hellre vill än att studera- får inte, för att hennes pappa tycker att det är en synd att utbilda kvinnor. Johanna ger sig i alla fall inte och efter att hennes bror mördas antar hon hans identitet som Johannes. Hon kommer längre i kyrkans värld än många män.

Det som berör mig är Johannas starka längtan efter kunskap, hennes glöd och passion. Och hennes mod. Att våga stå emot och göra det som känns rätt. Hon är övertygad om att Guds vilja med henne är det som känns rätt, även när alla andra säger att hon är en syndare.

Nu har jag precis sett filmen. Och den var lika fantastisk som boken.

Jag är starkt berörd.