Arbetareparti?

En vän frågade i veckan om jag, som kvinna, kunde identifiera mig med mitt partis arbetarebegrepp. Jag svarade på något annat tror jag, men sedan dess har jag funderat på det.

När jag var som mest aktiv i SSU tillhörde jag dem som tyckte att arbetarebegreppet var snävt och kanske mest hörde historien till.

Skälet till det är att jag själv alltid har haft svårt att identifiera mig som arbetarklass. Jag kommer ifrån en ganska fattig familj, min mamma, som alltid har arbetat inom vården, kan kanske klassas som arbetarklass, men min pappa som mest var arbetslös under min uppväxt?

Jag tyckte att det var svårt.

Jag vet att mina socialdemokratiska vänner som pratar arbetarklass också inkluderar arbetslösa och andra icke-traditionella arbetare i begreppet. Men för mig har det alltid känts främmande.

Jag tänker på arbetare inom industrin, gruvnäringen, hantverkare och andra klassiska manliga yrken när jag hör ordet. Jag tänker inte på kvinnor, arbetslösa, missbrukare, eller på utbildade som arbetar i en låglönesektor.

Jag föredrar att prata om underklass, när det gäller klass.

Jag tillhör också de som inte tycker att klass är en viktigare maktstruktur att bekämpa, förutom klass vill jag också bekämpa skillnader mellan könen, olika etniska ursprung och så vidare.

Jag är verkligen en jämlikhetsivrare, det är frågor som rör ojämlikhet som ligger mig närmast hjärtat, fattigdom är en ojämlikhet. Men för att få folk med på tåget är det bra om vi pratar så att folk förstår och känner igen sig. Det är skälet till att jag är tveksam till begreppet arbetare idag.