måndag 15 juni 2009

Kvällstankar

Jag är kluven. Jag har aldrig känt mig riktigt nöjd med bloggen. Får inte riktigt till den som jag vill. Anledningen till det är att jag sållar mina tankar och väljer ut de enklaste. Bloggen blir därför väldigt praktisk och enkel. Jag berättar om vad jag gör och inte gör. Varför det är så vet jag. Jag har inte riktigt vågat skriva om det som verkligen känns. Jag vet att ni som känner mig som läser bloggen känner mig på ett annat sätt. Därför har jag valt att inte skriva om min nykterhet, mitt tillfrisknande och alla känslor som jag bär på. Det handlar om mig, mina rädslor och min skam. Nu kände jag att antingen så skriver jag som det är, eller så skiter jag i att skriva. Därav det här inlägget. Jag vill vara så öppen och ärlig jag bara kan (utan att lämna ut mig för mycket, så tänker nog alla bloggare), även om jag inte skriver anonymt eller för andra alkoholister.

Jag vet inte om det blir någon praktisk skillnad på bloggen, kanske inte. Men tar i alla fall ett steg närmre mig själv. Jag vill vara Johanna med alla mina tankar och känslor. Jag vill inte anpassa mig beroende på vem jag umgås med eller vem som läser min blogg.

Jag kommer säkert vakna imorgon och känna skam för det här inlägget, jag fungerar så. Sedan barnsben har jag lärt mig att jag ska dölja mina känslor så mycket jag kan. Lite vita lögner är nödvändigt för att hålla masken utåt. Men då får jag jobba på att lämna skammen istället för att låtsats vara någon jag inte är.

Jag har samma dilemma på typ facebook. Några av mina vänner där är vänner som vet allt om mig, några är personer som jag knappt känner. Där vet jag inte heller hur öppen jag kan vara. Men nu börjar vi med bloggen så får vi se hur det går.

Det här blev nog snurrigt, men nu har jag fått ur mig mina funderingar i alla fall. Nu ska jag och Gucci krypa ner i sängen!

Sov gott alla fina!

/J

2 kommentarer:

Lisa sa...

Du ska absolut inte skämmas för det här inlägget! Du har inget att skämmas för! Det är ett bra och fint inlägg och jag ser fram emot att läsa framöver också!

Anonym sa...

Hoppas att skammen inte ger sig på dig, det är ett starkt beslut att skriva om det! Precis som Lisa ser jag fram emot kommande blogginlägg också!