Jag har tyckt att jag har varit så bra på att vara sjuk. Jag tyckte att jag hade lärt mig att gilla läget. Men inte den här gången. Trots att jag inte orkar stå eller sitta i särskilt långa perioder har jag en röst i huvudet som skäller på mig för att jag inte städar, pluggar eller jobbar lite.

Jag har liksom ingen lust att bråka med mig själv längre. Eller med någon annan för den delen.

Tråkigt.