Det är ingen hemlighet att jag ibland känner mig orättvist behandlad av livet, mest, eller kanske bara, när det gäller ekonomi. Jag är inte det, men känslan finns där ändå ibland.
Den bättras inte direkt på av att jag har fått ont i ögonen och huvudet igen. Jag ligger ju bara ett antal tusenlappar back i skulder till min kära familj. Ett par tusen till på nya glasögon är ju en baggis.
Eller inte.
Jag känner mig inte så nere som det låter. Jag fixar ju mina situationer idag. Med mycket hjälp, men jag fixar dem alltid. Jag kommer att fixa den här också.
Jag måste säga att ångestnivån är väldigt låg, känner jag nu när jag skriver. Det är nytt och lite ovant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar