Mer och mer av min sorg sipprar ut i form av tårar. Det är så skönt att äntligen få gråta ut sorgen! Jag får lite lite i taget. Antagligen precis så mycket som jag klarar av.
Jag var på endagsretreat idag. Fantastiskt det med. Jag kan inte berätta vad som händer i mig på retreat. Orden finns inte.
Men jag kommer att göra det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar