lördag 8 maj 2010

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är. Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar.Kom nära."

Mia Skäringer om sin nya bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Det blir nästa inköp!

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Den låter tråkig, förutsägbar och alldeles intetsägande, för den verklighet hon föröker beskriva, finns inte. Suck för dessa författare, men det är klart, de vore ju inte författare om inte någon finansierade dem.

Anonym sa...

Visst är den underbar!
Mia är så klok och rolig och alldeles alldeles underbar!

Kram på dig vännen!
//Busan