På juldagen är det sex år sedan jag såg min pappa sist. Julen är så starkt förknippad med honom för mig och jag blir sorgsen allra mest på julen. På juldagen 2003 hade jag inte pratat med honom på två år. Vi var osams och betedde oss båda två som barnungar. Men vi hade i princip alltid firat jul ihop och den här dagen stod inte min farmor ut med att vi inte kunde ses. Jag satt ensam i min lägenhet bredvid hennes lägenhet där de andra åt middag tillsammans. Farmor övertalade oss att skärpa oss så jag gick in till henne. Jag tittade på pappa och slängde mig om hans hals. Vi kramades länge. Det är mitt sista minne av honom. Han dog tre månader senare.

Det är alltid värst på julen. Hans födelsedag är numer en glad dag eftersom att Amelia fyller år då. Eftersom att vi alltid har firat jul med pappa och på grund av mitt sista minne så blir jag alltid ledsen mest i juletider.

Jag älskar och saknar min pappa!