Min årskrönika

2012. Herregud.

2012 har varit ett alldeles galet år. Ur ett privat perspektiv har året, till rätt stor del, präglats av terapin. Den resan jag gör där har verkligen intensifierats under året. Jag har nått nya insikter och kommit närmre mig själv. Det har också påverkat mitt mående och, med det, min förmåga att hantera livet i övrigt. Men mest av allt har det givit mig en stark tillit till min egen förmåga och till livet.

Jag tycker också att 2012 på många sätt har varit vännernas år i mitt liv. Många gånger har jag suttit hemma i soffan och blivit rörd över all den kärlek jag är omgiven av. Alla vackra människor som jag tycker om, och får den stora glädjen att vara omtyckt av.

Nämnas bör väl också att 2012 blev året då jag började kliva ur min bekväma singelzon och började testa på lite dejtingliv. Framgången har varit maximal även om jag fortfarande är singel. Jag har vågat börja bryta med mina gamla sanningar och vågat gå emot mina rädslor. Det är stort.

Året har också varit ett av de mest spännande hittills professionellt. Jag har skrivit en kandidatuppsats, börjat jobba som socialsekreterare och påbörjat studier på avancerad nivå. Jag har insett att det inte räckte med en socionomexamen för att jag skulle veta vad jag vill bli när jag blir stor. Snarare tvärtom, det blev ännu svårare för mig att bestämma mig.

Året har också inneburit politik, såklart. Jag har fått den stora äran att tillsammans med ett klokt gäng utgöra styrelsen för min S-förening. Jag har återigen fått ägna mig åt det jag tycker att socialdemokratin mest behöver ägna sig åt internt, nämligen studier. Jag har fått ingå i en fantastisk bokcirkel som läser och diskuterar feministisk litteratur.

Året har helt enkelt varit alldeles galet och alldeles fantastiskt.

Behöver jag säga att jag ser fram emot 2013?