Camilla sms:ade idag. "ang. bloggen igen, jag älskar den. Jag älskar dig!".
Jag tycker också om min blogg. Ni som varit med länge vet att jag har tvekat angående hur och vad jag ska skriva. Hur privat jag ska vara och hur mycket av mitt eget navelskåderi jag ska offentliggöra.
Jag har inget svar på det, såklart. Men jag vet att genom att skriva får jag tid för reflektion, och genom att dela med mig visar jag vem jag är.
För det har verkligen varit ett av mitt livs stora bekymmer. Min rädsla för att inte duga när jag vågar visa att jag känner.
Idag är bloggen min rastplats. När jag har ro i kropp och själ för att sitta ned och reflektera, vilar jag. Jag tycker också om att läsa mina egna ord i efterhand, också det är en slags vila.
En annan sak, jag är oändligt rörd över att ni kommer hit ibland. Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar