Någonstans har jag en inneboende önskan om att jag en dag ska veta. Veta hur jag och livet fungerar.
Jag tror att då kommer jag att förstå varför jag och andra är som vi är. Jag tänker att då kommer jag att sluta göra misstag och jag kommer sluta vara rädd.
Jag har börjat inse att den dagen aldrig kommer. Att livet inte handlar om att bli klar, utan om att aldrig sluta lära.
Även om insikten skrämmer panik i mig ger den mig också ett lugn. Ett lugn i att jag vet att det är precis som det ska vara. Att det inte är meningen att jag ska ha facit på förhand.
Hanin delade en bild, "Don´t allow your wounds to transform you into someone you are not".
Livet handlar kanske inte om att lära för att sluta känna smärta, utan att våga lära och leva trots rädslan för gammal smärta?
1 kommentar:
Du är fantastisk!
Skicka en kommentar