Lägenheten är min. Jag kan knappt tro det faktiskt. I eftermiddag skriver jag kontrakt. Jag trodde inte att jag skulle bli så här glad. Jag är rätt duktig på att lura mig själv att inte känna. Men jag grät när jag hade fått beskedet.
Dagen hitills har varit en känslomässig berg och dalbana. Jag väntar besked om jobb, det orkar jag inte heller känna på. Jag stänger av tills jag vet.
Som med lägenheten tydligen.
Jag tycker att "början av veckan" borde betyda måndag, men så behöver det förstås inte vara.
Det är bara jobbigt att vänta.
När bostadsbolaget ringde (kl. 9.50) sa jag till henne att "det har varit världens längsta helg". Jaja, jag är i alla fall sysselsatt med plugg, träning, terapi och kontraktskrivande. Det är bra.
1 kommentar:
Men åh, GRATTIS!! Vad roligt och vad glad jag blir för din skull finaste Jofflan! :)
Sv: Det ska bli himla mysigt att åka med dig på retreat <3
Skicka en kommentar