Japp. Nu är jag en erfarenhet rikare. En av mina mardrömmar är upplevd, nämligen att känna hur hissen hoppar till precis efter start för att sedan stanna. Dörrarna gick inte att öppna och jag insåg att jag satt fast.
Paniken var inte snäll. Jag fick använda huvudet och koppla bort känslan ett tag och ringa efter hjälp. Jag försökte meddela henne att jag fick panik men det hade hon inte tid med. Istället fick jag ett, "teknikern kommer om 5-10 min, ring igen om det är något" till svar. Jag inser att man kan läsa det som att jag är upprörd, det är jag inte. Det är nog inte hennes jobb att hänga kvar. Ingen värdering i det.
Jag ringde mamma som höll mig sällskap i de 13 minuter det tog innan dörrarna äntligen öppnades. Hissen hade fastnat halvvägs bort från dörren så det kändes ungefär som i en film när jag kryp genom öppningen och hoppade ner.
Jag får nog lov att inse att jag inte är en actionhjälte.
Helt ärligt var det inte så farligt som jag hade trott. Men paniken som kom när jag insåg att jag satt fast, var inte behaglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar