Det jag tänkte på gällande mellon då. Jo så här. Jag tycker att den konstnärliga friheten är viktig. Den är, när jag tänker efter, lika viktig som yttrandefriheten. Vi måste vara fria att säga och på andra sätt uttrycka det vi tänker.
Dock, innebär min yttrandefrihet att jag också får kritisera. Och jag blir upprörd. Thorsten Flincks rumpnyp var i en klass för sig, det ingick liksom inte ens i det konstnärliga uttrycket, det var bara sexistiskt.
Men att Björn Ranelid kallar kvinnan för det "första könet" samtidigt som den kvinnliga kollegan (som faktiskt stöd för det musikaliska i hans nummer) helt osynliggjordes av typ alla... Och Sean Banans kvinnosyn är inte heller helt uppdaterad får man väl lov att säga.
Tyvärr verkar folk mer reagera på de kvinnliga deltagarnas utseende. Sarah är bra för hon är en "riktig kvinna", värre är det med Molly och vi ska inte ens prata om Timoteij.
Feminismen har ett problem, eller delar av feminismen. För i vår iver att krossa ett sexistiskt ideal, får vi inte skapa ett nytt. Om vi menar allvar med kvinnlig frigörelse måste det också innebära att kvinnor får se ut som dagens ideal. Det måste också vara okej. Och genom att ägna våra diskussioner åt de kvinnliga artisternas utseende gör vi precis det vi vänder oss emot, förminskar dem och deras musikalitet.
Så här, om vi menar allvar med systerskapet måste det gälla alla systrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar