Det är fan kung att vara tyst en helg. Jag går igenom typ alla känslor under ett retreat, speciellt känslor av rastlöshet och uttråkning. Jag kunde inte läsa i helgen heller på grund av mina ögon (spänningshuvudvärk på grund av dålig syn) så jag gjorde ingenting. Eller fel. Jag stoppade all input utifrån och vände mig helt och hållet inåt istället. För jag gjorde massor, inombords. Tänkte och kände igenom massor av tankar och känslor. Trots att känslan av uttråkning finns där så är det så himla häftigt när jag är kvar i det. För det är okej att ha tråkigt också. Det är nästan en förutsättning för mig om själen ska få utrymme. Och det fick den i helgen.

Det går liksom inte att återberätta vad som händer i en när man är tyst. Det är nog dessutom väldigt individuellt. Men för mig är det fan nyttigt. Och jag vill göra det igen. Helst nästa helg.