Jag sitter och läser och började fundera på det faktum att en självmordsbombare försökte döda tusentals människor i Stockholm innan jul. Som jag skrev då så orkade jag inte ta in det då. Nu orkar jag. Och jag blir arg. Så jävla arg. Stockholms central var hans mål. Tågstationen där du och jag har varit hur många gånger som helst. Fikat på caféerna och handlat på pocketshop. Där skulle han spränga sig. Han ville döda dig och mig.

Jag funderar på vad det är som gör att en man vill spänga sig. I Stockholm. I Sverige. I alliansfria Sverige. I Sverige som inte krigar.

Sanningen är att Sverige är inte så himla trevligt längre. Sverige är inte tolerans, öppenhjärtlighet och välkomnande. Sverige är inte ett antirasistiskt land.
Världen har utsett sin syndabock. Och Sverige hänger med.
Jag inte att det är så enkelt som en fråga om svenska trupper i Afghanistan. Eller ens om puckon som Lars Wilks. Jag tror att det är en fråga om attityd. Att 5,7 % av svenskarna röstade på SD i riksdagsvalet är inte en slump. Att Lars Wilks väljer att kränka en stor grupp troende muslimer i Sverige, och att några tidningar följde hans exempel är inte heller en slump.

Det är en del i en rasistisk struktur som vi har sett förut. Det som skrämmer mig är att vi inte ser att vi också bär ett ansvar. Det är förstås inte vårt fel att en extremist vill spränga sig och döda tusentals oskyldiga människor. Men det är vårt ansvar att fundera över hur vi tänker, pratar och agerar.

Hur tänker du? Har du på något sätt bidragit till en ökad islamofobi? Jag har det. Jag är inte befriad. Jag är däremot medveten och vågar erkänna att jag också lider av rasistiska föreställningar. För att göra det enkelt: om jag blir rädd för en man med muslimskt utseende (hur det nu ser ut) på ett flyg. Så är det inte mannen som är ett problem. Det är jag och mina rasistiska föreställningar.

Jag tror att en ökad islamistisk extremism beror på en ökad känsla av utanförskap. Och jag tror inte att man möter den bäst genom att kränka troende muslimer genom att måla deras profet när man vet att det betraktas som haram. Jag tror inte heller att man möter den bäst genom att varna för att muslimer är farliga, eller som SD utmåla en viss religiös grupp som våldtäktsmän och kvinnomisshandlare. Jag tror att man möter den med öppenhet och tolerans. Kärlek och medmänsklighet. Genom att säga till islamistiska extremister och Sverigedemokrater att här har ni inget att hämta.