Tårarna rinner nerför kinderna och jag har nyss gråtit högt och mycket. Det började med killen som dog, jag hamnade på hans facebooksida och såg bilder på honom och kommentarerna som hans vänner skrivit. Jag kände sorgen hos hans vän igår, och jag tänkte på hans kärlek nu. Killen var 24 år. Så här ser den här sjukdomen ut. Den tar liv.

Till historien hör att han satt hemma hos sin vän (han som jag känner) förra veckan och sa att nu är det dags. Jag vill sluta. Jag har börjat be till Gud igen. Jag flyttar till Örebro och startar ett nytt liv. Uppenbarligen var inte önskan tillräckligt stark eftersom att han tog återfall och dog. Men en önskan fanns där.

Han är inte den första som dött i den här sjukdomen. Sen jag blev nykter känner jag två som gått bort på grund av alkoholen. Och jag har hört om flera yngre som dött. Det brukar spridas sms bland oss unga nyktra när någon går bort som en påminnelse om hur vår sjukdom ser ut.

Bästis sa att det här kanske var Guds sätt att ge honom frid. Han kunde kanske inte få det i livet. Jag tycker att det är fint. Jag hoppas att det är så, jag hoppas att han har fått frid. Och jag är så otroligt tacksam över att jag har fått frid.