Fikade med en gammal vän igår förresten. Vi ses sällan, nu var det ett år sen. Det är härligt att ses på en fika en gång om året och avhandla livets väsentligheter. Mest pratar vi kärlek. Samma samtal som jag har med typ alla mina vänner.... Vad är kärlek egentligen? Vad krävs för att bli kär? Kan man vara fysiskt attraherad och älska någon utan att vara kär och vad händer om kärleken inte dyker upp? Hahaha. Det är himla roligt faktiskt.
Han har så svårt att förstå att jag hellre är ensam än med någon som inte är rätt. Men så är det.

Och så sa han "om man som vi har varit singel i ganska långa perioder så blir man cynisk ju.." men jag känner mig verkligen inte cynisk. Eller orolig. Eller bitter. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna vara singel resten av livet och lycklig. Det skulle krävas lite arbete. Men det gör ju livet!

Nästa helg är det konvent. Och ett nytt sex och samlevnadsmöte. Det brukar ju vara awesome. Hoppas på det i år också!