Jag började morgonen med att titta på ett avsnitt av debatt från ett par veckor tillbaka som handlade om inkvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. Jämställdhetministern vill det inte, en företrädare för näringslivet Douglas Roos vill det.

Jag har några tankar efter debatten.

1. Det är svårt att diskutera enskilda jämställdhetsproblem om man inte ser att allt är ett resultat av ett samhälleligt, strukturellt förtryck. Och med det menar jag inte att offerstämpla kvinnor, eller att stämpla män som ansvariga. Men jag tror att det finns en maktordning där gruppen män är överordnad och gruppen kvinnor är undrordnad. Ojämställdhet i bolagsstyrelser, olika lön för lika arbete, våld mot kvinnor, osv är bara några symptom på patriarkatet.

2. Idag kvoteras män in i maktpositioner som ett resultat av den genusordning som finns. Vi (samhället) har tilldelat det manliga genuset de egenskaper som värdesätts hos ledare av olika slag. Ansvarsfulla, kompetenta, sinne för ekonomi och organisation osv. Om det är en kvinna eller en man som förelsår en man är oviktigt, för att det är ett resultat av samhällets normer.

3. Det är inte en tävling mellan män och kvinnor. Det är en gemensam kamp för alla oss som tror på jämställdhet och frihet från könsmaktsordningen. Under mina år i politiken så har jag träffat så många killar som liksom jag kallar sig feminister och som tror på jämställdhet. Och tjejer som inte väljer att kalla sig feminister "sviker inte sitt lag".