För en stund sedan stod jag och kramade en hårig man med en mankhöjd på ca 150 cm. Han heter Ruter och är en häst. Sandras häst. Jag börjar upptäcka vad som ger krydda i mitt liv, vad som ger själen näring och vad jag ska göra mer. Förutom att umgås med mina vänner och min familj så är djur definitivt en krydda. Jag började drömma om en egen häst när jag var liten. Men jag har aldrig haft möjlighet att vara nära hästar. Nu tack vare Sandra får jag vara nära ibland och det är alldeles ljuvligt. Även om jag är rädd och okunnig. Min plan är i alla fall att köpa häst när jag är klar med min utbildning. Tills dess är jag så himla tacksam över att Sandra släpper in mig i sitt stall. För jag är en lite lyckligare människa när jag är i stallet än när jag är utanför. Det är fint!