En helt vanlig måndag. I kärlekens tecken. Inte i kommersialismens alla hjärtans dag-tecken. För jag "firar" inte. Inte heller känner jag mig ensam eller får singel-ångest. Istället känner jag kärlek, till mig själv, mina vänner, min familj och världen. Men helt utan att delta i en konsumeringshets som liknar prestation och krav mer än kärlek.

Det är fint. Fint att välja kärleken. Fint att jag kan vara lycklig helt för mig själv. Och fint att jag har så fina vänner omkring mig som balsamerar min själ.